Med en dammsugare i ena handen och en pensel i den andra arbetar Ulrika Bergström med att suga upp dammet från orgelns guldmålade utsmyckningar.
– Vår uppgift är att säkerställa att föremålen håller för lång tid framöver. Vi målar inte upp dem eller ändrar något i dem utan vi vårdar dem helt enkelt. Det gäller att visa respekt och inte ha bråttom, säger Bergström som titulerar sig dekorationsmålare.
Hon jobbar med tre andra målare och konservatorn Linda Sandström med att renovera Öjeby kyrka, ett arbete som senast utfördes år 1964. När nu målning av tak och rengöring av kyrkorum stod på tapeten femtio år senare stängde kyrkan 1 september och en konservering av föremålen pågår just nu för fullt innan kyrkan öppnar igen 27 mars.
– Färg flagar och lim tappar bindkraft så man måste göra en konservering ungefär var femtionde år, berättar konservatorn Linda Sandström.
Renoveringen har grundats med hjälp av en dialog mellan Historiska hus i Umeå, länsstyrelsen och kyrkan för att arbetssätt, metoder och material skulle tas fram på rätt sätt innan renoveringen.
– Förr använde man bröd för att rengöra taken i kyrkorna men idag finns en så kallad wishabsvamp som gör det arbetet galant. Det är en slags syntetisk fralla som suger upp smuts väldigt bra, berättar byggnadsantikvarie Annika Lindberg från Historiska hus och visar valven i den mer än 600 år gamla kyrkan.
Den som utförde de två tidigare renoveringarna i Öjebyn, 1933 och 1964, hette Fridtiof Erichsson. Dagens konservatorer ska, som man säger, konsolidera föremålen. Det vill säga att de ska ta vara på de gamla miljöernas känsliga träsniderier och andra ytor så att de bevaras till eftervärlden. Den metoden skiljer sig en del från det arbete Fridtiof utförde i Öjebyn och många andra kyrkor i norr.
– Han hade andra utmaningar än vi. Han målade på mer färg och förgyllde medan vi idag mest fäster fast det som redan sitter där. Kanske var det för ekonomiskt dyrbart eller alltför tidskrävande att med skalpell ta fram originalfärgen på alla ytor i de många kyrkor han jobbade i, om det ens var möjligt att utföra det på den tiden. Han var enormt skicklig men gjorde andra saker än vi, till exempel satte sitt namn här och var och lämnade till och med ett hemligt brev med information om vad han gjort, säger Linda Sandström.
Det brevet upptäcktes när Linda och de andra i personalen rengjorde ljudtaket, baldakinen, som sitter ovanför predikstolen. I det står bland annat att läsa:
”Till eftervärlden att läsa och begrunda: Sommaren 1964 då kyrkan undergick en omfattande inre och yttre restaurering, överseddes och påbättrades predikstol, altare och orgelfasad av undertecknad, som redan år 1933 restaurerade nämnda inventarier. Vidare restaurerades epitafierna samt valvens samtliga målningar - allt ett ganska tidskrävande och omfattande arbete. Arbetet som påbörjades i början av juni månad, slutfördes i mitten av december. Kyrkan invigdes dock redan söndag den 18 oktober. Från avliden skrivare Fridtiof Erichsson.”
När Duo är på besök i kyrkan står dekorationsmålarna och konservatorn och jobbar på olika stationer. En bättrar på keruberna, ansiktena i predikstolen, en fixar ådermålningarna i kyrkbänkarna, en annan putsar på altartavlan. Fullt koncentrerade hela högen.
– Det är jättekul se dem. De är så kunniga. Bara att täcka in allt i plast, till exempel orgeln vars pipor är känsliga för damm, gjordes med total aktsamhet. De kan sin sak kan man lugnt säga.
Detta berättar Öjeby kyrkas fastighetschef, Stefan Lindgren.
–Vi tar interiören nu. Sedan kommer vi se över exteriören också. Men det blir nog först runt 2018.
Nu är taket rengjort, grånade väggar håller på att målas klart, kyrkbänkarna retuscheras och lackeras. Men någon jul blev det ej under valven.
– Nej, det kändes verkligen märkligt att stänga kyrkan helt där i september. Är det något en kyrka ska vara så är det ju öppen. Men det är ju för en god sak och vi får ta igen det under 2016, säger Stefan Lindgren och tittar stolt på de flinka fingrar som jobbar med färdigställandet av platsen som varit en arbetsplats sedan 1500-talet. Nu går den vidare i ny, stärkt skrud. Men det finns flera delar kvar som skulle behöva tittas över lite mera.
– Textilier är en sådan sak. Våra kyrkor är fulla av vackra textilier som verkligen skulle behöva gås igenom. Men man får ta en sak i taget, säger byggnadsantikvarie Annika Lindberg från Historiska hus innan hon lämnar kyrkorummet i Öjebyn för att åka norröver, till Kiruna. Staden som ska flyttas och som därmed innehåller många olika sorters uppdrag för en byggnadsantikvarie.
– Det är ett spännande arbete. Det är i allmänhet spännande att rädda och se över historien. Det är viktiga berättelser som lever i hus runt om oss, menar Lindberg.