James Joyce fick stå med fötterna i två århundraden, det stilromantiska 1800-talet (född 1882), och in i första och andra världskrigets 1900-tal (död 1941). Om hans verk från och med Odysseus, som kom ut 1922, är en av modernismens grundpelare, så är hans lyrik så mycket mer en frukt av det stillsammare 1800-talet. Tematiskt såväl som formmässigt finns det inget speciellt originellt signum över Joyce dikter, med några få undantag, medan hans prosa ju slog upp helt nya dörrar i litteraturhistorien.
Dikterna i Blänk av ametist publicerades i början av 1900-talet, och har alltså cirka hundra år på nacken. Dikternas form och innehåll påminner mig om hur man arbetar med broderier efter mönsterbok: man bläddrar bland ornament, form och uttryck, och överför det sedan till sitt eget arbete. Dikterna ansluter sig till litterära traditioner med företrädare som 1600-talets Ben Jonson och säkerligen Shakespeare också, 1700-talets William Blake, 1800-talets Shelley, Keats, och Verlaine. Det är gott om stilromantik i dikterna och formaliserade utsirningar i metaforerna, som ger just den där intrikata monogramkänslan; det efterliknade, det avbildade, och det exakta. Detta är första strofen ur en av kärleksdikterna i Chamber Music, som kom ut 1907, och en inte alls otypisk representant för Joyce tidiga diktning.
/När stjärnan träder fram på himlen,/blyg och jungfrulig, tårfyllt blind,/du hör i den dåsiga aftontimmen/någon som sjunger vid din grind./Hans sång är lätt som vattenrök; han kommit till dig på besök./
Översättaren må ha brottats gruvligen med tolkningen, och förmodligen underdriver Lars Johansson sina vedermödor i det informativa förordet till samlingen. Det största problemet är givetvis engelskans stora olikheter med svensk syntax, idiom, och vokabulär, för att inte tala om alla fonologiska skillnader. Att veta exakt vilken referens Joyce tänkt sig för vissa ord och uttryck måste också ha varit knepigt. Johansson ger själv exemplet "piping poets" , i dikt nr 27 i Chamber Music, där förmodligen uttrycket "piping" är ett återbruk från William Blakes första dikt i Songs of Innocence som börjar med "Piping down the valleys wild,/Piping songs of pleasant glee/. Längre fram i dikten framgår det att det är diktjaget som är sysselsatt med "piping", alltså har Blake gjort satsförkortning där, vilket ju presens particip-formen ofta får fungera som. Joyce, till skillnad från Blake, använder uttrycket mer ironiskt:
/För smakfulla gammaldags fraser och ord, /min kära, har läpparna blivit för visa; /jag varken har upplevt den kärlek som, gjord/till dikt, våra skrikiga skalder hörs prisa/eller den kärlek där inte jag såg/att aldrig så lite av falskhet låg./
Så här låter det engelska originalet: /For elegant and antique phrase,//Dearest, my lips wax all too wise;/Nor have I known a love whose praise/ Our piping poets solemnize,/Neither a love where may not be/Ever so little falsity.
Hur skrikiga de skalder är som Joyce ville kommentera i dikten, faktiskt var, skulle man ha behövt fråga poeten om, men exemplet visar med all tydlighet vilket i princip omöjligt uppdrag det är att göra en perfekt tolkning. Sverige har ingen William Blake och inga "piping poets" av hans penna heller. Översättaren får helt enkelt göra sitt bästa.
Lars Johanssons närmast nitiska översättning, tillsammans med det mod han visat genom att alls ta sig an uppgiften, länder honom till heders. Det är ju inte Johanssons fel att svenskan är så mycket mer tungfotad och svår att skapa rytm med, än engelskan, eller att vi betonar samma lånord olika, som "amethyst" och "ametist".
/The twilight turns from amethyst/ /To deep and deeper blue,/ The lamp fills with a pale green glow/ The trees of the avenue./
/Skymningen skiftar från ametist/till djupare blått i skyn;lyktan fyller med blekgrön glöd/träden vid avenyn/
Personligen får jag aldrig för mycket Joyce, inte ens när han försöker låta som sina förebilder. Nog glimtar ändå det egensinniga språkgeniet fram, även i ungdomsdikterna, och Blänk av ametist ger en till liten pusselbit till författarens bevekelsegrunder och därmed hans författarskap.