Krönikören har en viss svaghet för bokslut. Det handlar inte om att tjuvläsa hur boken slutar, nej bokslut fyllda med siffror. Ni vet de där häftena med balansräkningar och resultaträkningar. I en del sådana finns det läsning också för den kulturintresserade.
Häromveckan skickade Norrbottensteatern över sitt bokslut för 2015. Då fick vi veta hur det gått, att teatern satt upp åtta produktioner och att året slutade med en blygsam vinst. Vi fick också veta att drygt 32 000 besökte teaterns föreställningar och att 87 procent av teaterns utgifter betalas av skattebetalare och sponsorer.
Ja, egentligen säger det inte så mycket om ställningen för landets första länsteater. Så vi måste läsa några bokslut för andra länsteatrar. Västerbottensteatern i Skellefteå slog publikrekord 2015. 38 602 besökte föreställningarna och teatern satte själv upp elva pjäser. Teaterns egenfinansiering blev därför 20 procent, alltså fick det allmänna bara stå för 80 procent av teaterns kostnader.
Ja, nu ligger Norrbottensteatern efter grannlänets länsteater. Hur är det då i grannländerna. I Tromsö finns Hålogalands teater som lockade hela 60 255 besökare under 2015. Teatern satte upp nio pjäser. Men i Tromsö är det lika illa med egenfinansieringen som i Luleå, bara 13 procent.
Och så till Finland och Vasa. Där är stadens teater också Österbottens regionteater och den klarar att självfinansiera nästan 30 procent av kostnaderna. Det är bäst i klassen, men så tar teatern i Vasa också in hela 7,5 miljoner kronor i biljettintäkter.
Det ser alltså inte så just ut för Norrbottens länsteater som en gång bildade skola för alla andra länsteatrar som sedan kommit till. Svag egenfinansiering, lägsta biljettintäkterna och lägsta publiksiffran.
Man kan spekulera över orsaken till varför publiken sviker Norrbottensteatern, trots de senaste årens medvetna satsningar på publiklockande uppsättningar. Pjäser som redan varit framgångsrika publikmagneter på andra scener har inte vänt kurvan uppåt, det har inte ens hjälpt att publiken fått bära med sig vinglasen in från teaterns restaurang efter after work-middagen.
Är det kanske så att Norrbottensteatern sitter fast i fel publik. Den klarar ju inte en Strindberg-pjäs som ”Drömspelet”, trots en mästerlig Sven Wollter i huvudrollen. Hur ska Norrbottensteatern få en ny, yngre och mera engagerad publik. Barnen och ungdomarna är nyckeln till framtiden. Mera teater på skolschemat! Det är utmaningen för den nya teaterchef som teaterstyrelsen söker.
Det är inte det enkla roandet av en salongsberusad publik som är lösningen. Den nye teaterchefen måste också våga oroa, låta dramatiker med kritiska ögon spegla tillståndet i samhället, ta upp de norrbottniska dagsfrågorna på scenen. Våga väsnas så det väcker nyfikenhet. Då kan teatern bli en institution som norrbottningarna talar om igen.