Essäerna bär Provins

TIDSKRIFTProvins # 4 2008

Kultur och Nöje2009-01-31 06:00
En bit in på det nya året dyker det sista numret för 2008 av den norrländska litterära tidskriften Provins upp på redaktionen. På omslaget gör man reklam för texter om Poesifestivalen i Härnösand, att Peter Lucas Erixon äter indisk mat i Östersund, att Jörgen Gassilewski skriver kärleksdikter och att Pär Hanson minns Lars Pirak.
Men inget av detta tillhör det mest intressanta i detta nummer.
Det är på sista "reklamraden" det riktigt läsvärda ryms och som avslöjar att det är essäerna som bär detta nummer av Provins. Där finns exempelvis Provinsiella oförutsägbarheter av Anders Johansson, som tar upp debatten om högt och lågt och ser den utifrån andra perspektiv än det som varit förhärskande på storstadspressens kultursidor när debatten var som mest intensiv i höstas.
För vad handlade högt och lågt-debatten om egentligen?
Lite ironiskt undrar Johansson när man senast gick på en finkulturell konstutställning? "Det är väl snarare så att chansen är större att man får vada fram i exkrementer. Ska man se något fint får man söka sig till det låga, till en Linderholm exempelvis... Debatten förs med ord som inte är relevanta."
Istället, menar Johansson, handlar debatten om högt och lågt om "hurvida konst ska vara kritisk eller inte, om den ska bekräfta eller utmana samhällets konsensus" och att debatten egentligen inte innehåller någon kritik av hierarkier.

Som exempel lyfter han fram det marknadsliberala synsättet som ofta tar det "låga" i försvar med hänvisning till att ingen ska ifrågasätta om människors val är bra eller dåligt.
Denna nyliberala jämlikhetsargumentation används alltså inte för att riva ner rådande hierarkier utan för att bevara dem. Enligt Johansson är det enbart ifrågasättandet av rådande ordning som beskrivs som elitistisk. Det är alltså inte elitismen i sig som ifrågasätts, utan det avantgarde som menar att kulturen ska vara självständigt kritisk mot samhället i övrigt.
Det är en träffande beskrivning av positionerna och essän känns klartänkt.
Tyvärr kan jag inte riktigt säga samma sak om Jan K Perssons Ett utkast till en betraktelse om kritiken, för det är verkligen ett utkast. Det upplevs inte riktigt färdigtänkt när han problematiserar bild- och litteraturkritiken och landar i den ganska omtuggade frågeställningen "Har kritiken spelat ut sin roll, eller är det nu som vi verkligen behöver en ny kritik?"
Vi har hört det många gånger förr och påfallande ofta sägs väldigt lite konkret om kritik.
Jag uppskattar försöket och ansatsen, men när jag läser hans essä börjar en textrad från Peps Persson mala i huvudet: För mycket snicke-snacke-snack...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!