Det finns olika sätt att ta sig an sin biografi. Bygga ut de dunkla minnesbilderna och oprecisa anteckningarna till en tjock bok som ger intryck av en sanning, men som i verkligheten är lika opålitligt som en vittnesutsaga som åren tärt på.
Peter Englund har angripit problemet annorlunda när han nu nått den ålder då självbiografibehovet gör sig påmint. Hans bok heter ”Jag kommer ihåg” och innehåller 658 kom-i-håg. Det är korta kom i håg, ibland bara en mening och den som befinner sig i någorlunda samma ålder som Englund finner att det överensstämmer med ens egna minnen av barn och ungdom. Det kan vara roligt att känna igen sig.
Det här är Peter Englunds allra första kom i håg, nummer 1: ”Jag kommer ihåg att jag länge var rädd för småkryp med långa ben, som harkrankar och jaktspindlar”. Kort och gott.
På vägen har de blivit längre, som det sista minnet, nummer 658: ”Jag kommer ihåg min första utlösning. det skedde i badkaret i badrummet i vår villa. Även om jag kände till fenomenet i teorin var min första reaktion ett slags chock. Jag tvättade mig febrilt, klädde på mig och sprang ut genom bakdörren på huset. Det var en mulen sommardag. och jag fortsatte att springa, som om jag inte bara snabbt behövde komma bort från platsen för det skedda, utan även försökte komma bort från något i mig själv. Vad som hände under resten av dagen kommer jag inte ihåg.”
Det är alltså korta minnesfragment, egentligen ganska banala saker vid den tid det hände, men som likt ett lagrat vin kan få smak efter alla åren. Det är många små lokala minnen och för bodensare kan det säkert vara roligt att ta del av Peter Englunds Bodenminnen, minnen av en stad som till en del inte längre finns.
Sedan kan man fråga sig om det är ett bra sätt att skriva sin biografi, så här i numrerade minnen. Det mesta blir trivialt och ett par dagar efter att boken snabbt lästs ut kan läsaren travestera bokens titel: Jag kommer inte ihåg, i vart fall inte av Peter Englunds bok "Jag kommer ihåg".
Anders Pettersson i Byxkroken kunde ha skrivit ner sina numrerade minnen, men det hade aldrig blivit en bok utgiven av det respektabla förlaget Natur & Kultur. Det gäller att ha ett namn.