I The last Word skriver Ben MacIntyre om hur han i väntan på ett flyg till Delhi lyssnade till ett samtal mellan en spanjor och en indier som samtalade på en slags engelska, vars grammatik och struktur var förenklad. Globiska kallade MacIntyre språket. Det utgår från 1 500 ord som är anpassade till dem som inte har engelska som första språk. Hur den engelska som är globiskans grund har vuxit fram skriver Robert McCrum om i Globish - How the English Language Become the World’s Language. Den inledande referensen är hämtad därifrån, så många andra referenser finns i boken att man kan undra om McCrum fått några egna tankar när han skrev. Det spelar nu ingen större roll, ty han skriver så underhållande och faktafyllt att jag har sträckläst boken.
Hur globiska påverkar våra tankar och upplevelser kommer att bli ett återkommande samtalsämne många år framöver. I Empires of the Word skriver språkhistorikern Nicholas Ostler att varje språk är en farkost för tanke och beteende och att engelskan är ett virus som sprids i världen med specifika sätt att se och uppfatta verkligheten. Hur världen uppfattas med engelskt språköra är en tråd i Globish, ibland formulerad med tankeväckande generaliseringar, ibland med den mikroskopiska introspektion som är en engelsk specialitet.
Inget land i världen är lika besatt av att utforska och utvärdera sig självt som England. Innan engelskan gav sig ut på en världsomsegling påverkades det av fyra stora invasioner, vilket fått Daniel Defoe, författare till Robinson Crusoe, att tala om "Roman-Saxon-Danish-Norman English". Havets betydelse för utvecklingen av engelskan kan inte överdrivas, men enskilda personers betydelse kan och jag tycker att McCrum gör det, men underhållningsvärdet är stort och det är tveklöst lättare att minnas förloppet när man kan hänga upp det på idolportträtt.
Fart på språkutvecklingen blev det när den första engelska boken trycktes år 1475. Det inträffade i belgiska Brygge. Året efter återvände boktryckaren William Caxton till London och satte upp ett tryckeri utanför Westminister Abbey. Sedan gick det fort, inte minst för att Caxton var både praktisk och pragmatisk. Han förenklade, strukturerade och systematiserade språket innan han tryckte. Till en början var det samma slags litteratur som trycktes som hade handskrivits. Efterhand växte det fram andra litterära genrer som utvecklade språket.
Underhållande skildras hur Samuel Johnson sommaren 1746 fick i uppdrag att skriva en ordbok. Med ett förskott på 1 575 pund inrättade han på 17 Gough Square i London en ordboksverkstad. Vid ett långt bord mitt i rummet arbetade fem män med orden. Åttio stora anteckningsböcker fylldes med fakta om ord. Samuel Johnson definierade själv mer än 40 000 ord. År 1755 var ordboken klar. Den blev en våldsam succé.
Utan draghjälp från utvecklingen i Nordamerika hade engelskans framfart inte blivit så våldsam. Det engelska språkets segertåg med hjälp av filmer, musik, litteratur och internet är så stark att man kan undra om den språkliga förvirringens torn som kallas Babel kommer att störta samman.