"Kung Karl den unge hjälte. Han drog i striden an, han drog sitt svärd på kälke, han drog så svetten rann." Så skrev inte Esaias Tegnér, men så blev den folkligare versionen av odet över hjältekonungen Karl XII. Folket fick skratta åt den galne kungen.
Varför får vi inte skratta åt dagens kung? Inte sedan Lars Hillersberg skapade bilden av Carl XVI Gustaf som riktar pistolen mot sin egen tinning och med det omskrivna valspråket "För Sverige ur tiden", har vi fått skratta åt majestätet.
Valborgsmässoafton är en underbar dag med vårsånger, vårtal och värmande brasor. I år blev den förfärlig. Fjäsket för monarkin i de kanaler som räknar sig till public service visste inga gränser. Uppdrag Granskning blev Uppdrag hovfjäsk. Hela veckan innan lismades det för kungahuset och monarken, inte ett enda ifrågasättande av ett statsskick som är djupt odemokratiskt och ojämlikt.
Johan Croneman efterlyser i Dagens Nyheter att Granskningsnämnden måste granska Sveriges televisions och radions bristande granskning av kungahuset, det ärvda ämbetet och dess företrädare, barn, ingifta uppkomlingar och barnbarn. En granskning av det djupt odemokratiska i vårt demokratiska statsskick. Men tro inte att det blir någon kritik över bristande granskning, nej det kommer att vändas blad och kungafjäsket får fortsatt fritt fram.
Vi som inte längre vill vara med, varför får vi inte går ur monarkin? Vi fick ju gå ur Svenska kyrkan när den hörde ihop med staten. Varför skilde man sedan kyrkan från staten, men inte hovet från staten? Det är ett hån mot landets demokrater att de är kollektivanslutna till ett statsskick med ett inslag av monokrati, envälde.
Nu muttrar säkert många att det bara är en minoritet av svenskarna som vill avskaffa monarkin. Men det vara väl så också med Svenska kyrkan, det var bara en minoritet som hade lämnat den men kyrkan skildes i alla fall från staten.
Sverige är ju kompromissernas land och kompromisser är demokratins näring. Därför är det helt rätt att detta land skiljer hovet från staten. Låt Marita Ulvskog få uppdraget, hon klarade som statsråd att skilja staten från kyrkan år 2000 utan att det ledde till uppror.
Sedan får det kungliga apanaget hamna som en rad på skattsedeln varje år, för dem som fortfarande vill vara med. De kan sedan besöka Skansen ett par gånger om året och ge hovet sin hyllning. Eller så kanske Naturhistoriska riksmuseet passar bättre som kunglig boning, bland fossiler och skelett.