En text som vimlar av avgörande ögonblick
BOKBlodets hettaIrénè NémirovskyBonniers
Silvio är en gammal slarver och livsnjutare som förskingrat sitt arv, en orolig själ som rest vida.
Han har helt andra vyer och värderingar än grannarna i den lilla franska by där han nu lever och åldras.
De "stannar hemma på sina ägor, misstror grannarna, bärgar säden, räknar sina slantar" och bevakar varandra. Denna klaustrofobiska miljö blir en sorts provrör när Némirovsky tillsätter ett par doser våldsam passion och de rör snart upp ett grumligt, mänskligt bottenslam.
I byn bor ett gammalt par, de enda som egentligen är lyckliga med varandra.
Deras dotter, Colette, gifter sig men faller snart i armarna på en ung man som redan har en älskarinna. Efter en tid drunknar Colettes make i en damm. Så småningom förstår byborna att han mördats eller dräpts.
Det ställer det gamla paret och Colette inför förfärliga val. Men när uppgörelsens stund väl är inne visar det sig att Némirovsky har ett par äss i rockärmen och där, men egentligen bara där, känner man att romanen hör hemma i en äldre berättartradition.
Slutet är öppet och utspelas inte vid en vattenkiosk. Trots de stora skillnaderna i temperament och bakgrund liknar Silvio nämligen till någon del en känd doktor från våra egna breddgrader, Tyko Glas. De är båda flanörer och roade av att iaktta och tänka. Tonen i texten är rätt likartad men också formen.
Och strängt taget skriver väl även Söderberg om passionen, om den där "elden som förtär allt... ibland på några timmar", som Silvio säger.
Årstiderna roterar långsamt förbi, man sår och skördar, pratar strunt och tiger, äter mycket och spelar kort och Némirovsky hittar en fin balans mellan sinnlig precision och enkel åskådlighet när hon beskriver miljöer och människor.
Det utgår på det hela taget en stark suggestionskraft från hennes text. I första hand är det väl berättarens ton och melankoli som verkar.
Och egentligen är det ju en själsskildring - som i Doktor Glas - där en ensam människas felslagna livsval och begränsningar avbildas.
"Tänk dig ... allt som döljer sig i ett vetekorn, alla de framtida skördarna", säger Colettes i en stark scen.
Det är, menar hon, likadant i livet: vissa ögonblick innesluter allt som ska komma. Det är i själva verket en rätt god formel för hur man kan läsa Némirovsky; det vimlar av sådana avgörande ögonblick i texten.
Så jobbar vi med nyheter