En tankeväckande bok som är väl värd att studera
BOKStulet land - Svensk makt på samisk mark.Lennart LundmarkOrdfront Förlag.
Foto:
Lennart Lundmark, docent i historia, har skrivit Stulet land - Svensk makt på samisk mark; en bok om godtycke och administrativt hårklyveri i maktutövningens tjänst.
Allt signerat: Den svenska staten.
Stulet land skildrar inte samisk kultur och tankevärld, utan berör ekonomiska, politiska och rättsliga förhållanden.
I förordet beskriver författaren boken som en redovisning över tio års forskning i frågorna.
Samefrågan, om vi kallar den så, har länge varit en ljummen potatis som då och då hettats upp. Under modern tid har frågan om jakt- och fiskerättigheter varit en återkommande konflikt. Oftast med resultat att "vanligt folks" jakt-och fiskeintressen flyttat fram sina positioner till samernas förfång.
Medlet har hetat Utredning nummer si och så, plus ytterligare en utredning och...ja, ännu en utredning innan storsamhällets klubba fallit till egen fördel.
Synen på Sveriges ursprungsbefolkning är en av flera röda trådar i Lennart Lundmarks essä. Eller studiebok, vilket under läsningen är min egna återkommande beskrivning av Stulet land.
Med sina 30 kapitel, pedagogiskt komponerat med fokuserande mellanrubriker torde den passa väl i studiesyfte. Om nu bara, till exempel länets studieförbund, vill lyfta fram en bok som för många kan vara nog så svårtuggad.
Och som inte slaktar, men väl sätter glorian på sned på smått heliga kor som prästen Lars Levi Laedstadius och Kirunas så kallade grundare, Hjalmar Lundbom. I den förstes fall handlar det om indirekt deltagande i plundring av samiska gravar i skallmätningens tjänst, beskrivet i kapitlet Från Kultur till ras.
I gruvdisponent Lundboms fall handlar det om Nomadskolans läsebok och dess innehåll, som han ville skulle befästa det tidiga 1900-talets Lapp-skall-vara-lapp-tänkandet. Man kan bara krasst konstatera att apartheid, åtskiljande, inte var en sydafrikansk specialitet.
Stulet Land - Svensk makt på samisk mark, rör sig mellan 1500-tal och till dags dato. Och politiken visavi samerna och deras kultur, sprungen ur något Lundmark kallar "nordisk fångstkultur", har varierat. Eftersom samerna levt och lever i flera länder har "hotet" om flytt gjort att staten i vid mening periodvis behandlat dem relativt väl.
Man har behövt deras tjänster. Inte minst logistiska tjänster när efterfrågan på varor och produkter från deras geografiska områden växte.
Och ett kapitel heter Det goda 1700-talet, som dock hade föregåtts av ett sekel under vilket man, en same, gjorde ett silverfynd på Nasafjäll. Vilka som fick utföra tvångsarbete där? Samernas relativa litenhet passade som hand i handske.
På liknande sätt, under ungefär samma tid, tvangs tusentals indianer i Potosi i dagens Bolivia, gräva fram silver åt den spanska kronan.
Två ursprungsbefolkningar som tjänade andras intressen. Historien är rik på sådana exempel.
Men även Sverige hade sina Bartolomé de las Casas, det vill säga personer som belyste och protesterade mot statens agerande.
På institution- och rättsnivå stod ofta häradsrätt mot länstyrelse, mycket beroende av varje instans personliga sammansättning. Det var kanske tydligast i konflikten kring nybyggare och samesamhällets intressen.
Stulet land handlar sällan om enskilda fall, även om såna finns. Det enskilda är en ostabil grund att stå på i forskning och historieskrivande. En enskild persons lidande kan visserligen vara intressant, men också mytologiseras och bli ett "folks".
Därför är källor och källforskning all seriös historieskrivnings moder. Och med det som grund har Lennart Lundmark skrivit en tankeväckande bok som är väl värd att studera. Inte minst för Sveriges politiker, som till skillnad mot Norges och Kanadas, tittar ner när frågan om ratificering av ILO-konventionen kommer på tal. En konvention som "kräver ett erkännande av ursprungsbefolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt innehar".
Varför är det på detta viset?
Så jobbar vi med nyheter