En stunds absurt lidande med Ingmar Bergman...
KONSTBergman horror showPeter Johansson, Barbro WestlingReginerummet, Kulturens hus
Foto:
Men kanske ändå inte. För påminner inte dockteatern om den i Fanny och Alexander?
De blandar ljud och bild från Bergmans filmer med sina egna, helt galna, infall.
På sitt sätt påminner det om konstfilmens form, men det gör de med dockteaterns lite klumpiga form. Och i vår tid av slicka filmproduktioner kan den "klumpigheten" framstå som närmas t provocerande.
Det blir naivt i uttrycket, givetvis på ett uppsåtligt sätt. Och under deras performance återkommer också en rad referenser till allt från Det sjunde inseglet och döden till intervjuer med Bergman om hans ångest.
Frågan är om de inte försöker förmedla en gnutta av Bergmans lidande genom den rumsliga formen också, som gör att publiken omöjligt kan lämna rummet om man inte skulle gilla vad man ser. Det är bara att genomlida det hela.
Man kan kanske kalla föreställningen för inspirerad av Bergman, men är något helt eget - rätt "far out", absurt och stundtals roligt, skräckanspråket till trots.
För det går ju inte hålla sig för skratt när de låter Bergmans huvud falla över bilden av de två konstnärerna, eller när kungafamljen helt plötsligt dyker upp med all sin präktighet mitt i den bergmanska ångesten.
Kanske som en kommentar till det där förment svenska - svårmod, kungahus och plakatfylla, likt en dystopi över den svenska folksjälen.
Så jobbar vi med nyheter