Jag har alltid varit svag för romaner där dialekter är en naturligt parallell del bredvid svenskan. Och i Björn Löfströms debutroman, Babels Torn i Bojtikken, får jag mitt lystmäte tillfredsställt med råge.
Tidsmässigt snurrar mycket av berättelsen kring året 1960, det år då berättarjaget fyller nio år och Babels Torn byggs av tillräckligt plank och bråte för att nå för byn ovanligt himmelska höjder. Och en sorts oskriven invigning sker vårhelgsaftonen samma år som självaste Lewi Pethrus ryktas komma till byn.
En by om vilken berättaren från sin utsikt reflekterar: "Byn luktade gott av nyutslagna björkar och av brännässlorna som växte upp längs ladugårdsväggarna och dynghögarna vid kohagarna. Längs landsvägen låg ett svagt grått band av avgaser från den revanschistiska DKW respektive folkdemokratiska IFA samt storbonden Ulriksons folkhemska traktor av märket Bolinder-Munktell. I väster låg fjällen och därbortom Norge och Atlantkusten".
Björn Löfströms familjeuppväxt var impregnerad av politikprat av den svartvita typen där det goda kom från kommunismen av sovjetisk modell, medan det onda emanerade från John Foster Dulles och skogsbolagen, det vill säga USA och kapitalismen. Så också i romanen som på många sätt har en självbiografisk utgångspunkt, med byn, Vilhelmina, som centrum, liksom Bojtikkens kommunistiska arbetarkommun, bildad av berättarens driftige far.
Samme far, n´ Evald, hade också öppnat firman Bojtikkens Bär & Fjälldelikatesser, och visar sig vara en sammansatt person där kommunismen och det privata vinstintresset samsas utan större problem. När folket är moget tar de över, är mantrat som också gäller hans egen affär.
Jag läser Babels Torn med ett konstant leende på läpparna. Den är dråplig och språkligt virtuos i det sätt han varvar svenska och dialekt. Men i ibland blir det för mycket av det goda. "Hänna o Dänna, eller "E henen o E denen", där det förstnämnda är typiskt Tärnabysnack och det andra Vilhelmina-dito. Och däremellan, när farsgubben ska göra affärer, måste stockholmssnacket plockas fram.
Mixen av en berättelse med lokal klangbotten mitt i världspolitikens hetta och med ett persongalleri som man bara kan älska, gör Babels Torn i Bojtikken till en storartad debut.
Björn Löfström, född 1950 i den västerbottniska fjällbyn Dikanäs och bland annat med bakgrund som journalist i Moskva, kommer säkert inte att bli en dagslända på den svenska skönlitterära himlen.