Kanske befinner vi oss i ett kulturellt oår, kultursvältens 2015, som kräver insatser till behövande norrbottningar från kulturellt välbeställda huvudstadsbor. Nu måste de kulturellt burgna stockholmarna ge en skärv till de behövande. Tråkigt bara att det kostar så mycket att ta emot den där skärven, om den nu kommer.
Häromveckan kom de, de sågs, men kanske inte så mycket i kulturens boningar. De sågs mera på stadens finare restauranger och i ishallen, där en del av sällskapet såg Djurgårdens ishockeymatch.
I skaran fanns Olle Wästberg, föredettingen vid Svenska Institutet.
– Staden tar stora steg mot en omvandling, säger han i ett översvallande pressmeddelande från Visit Luleå.
Denna krönika handlar alltså om Luleå kommuns 400 000-kronorssatsning där ett antal hitresta lät sig smörjas med skattemedel i hopp om ett kulturellt spill över staden. Det gällde bara för de kulturellt fattiga satarna i Luleå att hålla fram skeden.
Men allt är ju så fullständigt galet. Kultur kan inte komma uppifrån. Då blir det som en bukett snittblommor. Den är först vacker, men den har ingen förmåga att slå rot. Sedan vissnar alltihopa.
Nej, kultur måste odlas underifrån. Det gör man genom att så frön som gror och visar växtkraft, blir perenna också i Luleås kulturklimat.
Var det en tillrest kulturentreprenör som gav oss Norrbottensteatern? Nej, det var en norrbottning, Ture Liljedahl. Var det en tillrest kulturentreprenör som skapade den återkommande Bok & Bild-festivalen i Luleå? Nej, två Luleåbor, författaren May Larsson och konstnären Aina Rönnbäck.
Skapade tillresta kulturentreprenörer konsthallen Havremagasinet i Boden, de fria teatergrupperna Lule stassteater och Scratch i Luleå, bokförlagen Black Island Books i Luleå och Lumio i Övertorneå, det feministiska konstgalleriet Syster, Tornedalsteatern? Nej, inte alls.
I veckan fick vi ännu ett exempel på den kulturella växtkraften som finns i den egna norrbottniska myllan. Ni såg annonsbilagan i NSD om filmfestivalen i Kiruna, Arctic Light Filmfestival, med ett filmutbud som får oss att häpna. Inte är det resultatet av en från himlen nedstigen stockholmsk kulturentreprenör, lika lite som Kirunas allt populärare bokfestival.
Vi har egna kulturella frön som vill gro i Norrbotten. Myllan finns också, men myllan behöver gödsel. Då är det synd att 400 000 kronor kastas i sjön.