En självhjälp till konsten
BOK"Mellan konsten och publiken"Göran StåhleCarlsson Bokförlag
Foto: DRAGO PRVULOVIC / SCANPIX
Strukturerat radar Ståhle upp fråga efter fråga och ger lika tydliga som raka svar. Inledningsvis avhandlas förutom frågor om det är bra konst, tänkbara exklamationer som "Det här kan jag ju göra själv lika bra!" och "Det här är ju inte vackert!". Det är denna typ av frågor som Ståhle, enligt egen utsago, under sina år som visningsguide på bland annat Moderna Muséet och Nationalmuseum, konfronterats med. Han har i de flesta fall mycket bestämda åsikter om konsten och hur man kan förhålla sig till den.
Stundvis reagerar jag på att författaren har som utgångspunkt att måla upp en bild av den presumtive konstkonsumenten som rynkar på näsan åt nutida konstformer och -uttryck.
Och även om det är underhållande att ta del av Ståhles kommentarer och förklaringar tenderar den raljerande ton han ibland använder att ge boken slagsida. Han skriver visserligen själv också att han velat åstadkomma "...en debattbok om konst, utan garderingar".
Andra hälften av boken lutar åt det essäistiska hållet där Ståhles personliga uppfattning om konsten, konstnärers arbete, konsten i tv med mera dominerar.
Han tassar även in på andra konstnärliga områden; talekonstens och musikens. När Ståhle tar sig an kapitlet om tolkning och konstpedagogik förvandlas läsningen till att bli både lärorik och fängslande. Här kommer föreläsaren Ståhle till sin rätt och länken mellan konsten och publiken tar rundan via konstvetenskapen.
Det råder inget tvivel om att Göran Ståhle är en verklig eldsjäl som håller konstens fana högt, eller som han själv uttrycker det: "Allmänhetens, folkets behov och rättighet att få uppleva bra och intressant konst är min enda ledstjärna ..."
Mer uppenbart än så kan det knappast bli om att han så gärna vill hjälpa publiken på traven med förståelse för (den nutida) konsten.
Men värt att notera är också att Ståhle ägnar ett helt kapitel åt självrannsakelse inför den samtida konsten och vägen till hur han själv lärde sig uppskatta den.
Sent in i boken kommer en uppmaning om att öppna sinnena och vara mottaglig för konsten. Och det är kanske det viktigaste budskapet och själva essensen i Mellan konsten och publiken. I mitt tycke borde den uppmaningen kommit långt tidigare.
Så jobbar vi med nyheter