Det är invigning av årets stora utställning om dokumentationen av Malmberget och det är åtta saxförsedda kvinnor som får klippa invigningsbandet. Dokumentationsledaren Lars Israelsson har förklarat hur viktiga kvinnorna var i det manliga gruvarbetarsamhället. Därför har kvinnorna gjort en egen dokumentationsskrift med titeln "Med malmen under våra fötter".
Den som allra först möter innanför sporthallens dörr är "Vicke", den ständige vandraren mellan Malmberget och Gällivare. Han står där vid trappan, med de stora handskarna som höll kylan ute. I entrén finns också författaren Björn-Erik Höijers skrivmaskin och hans romansvit.
Det är sedan i sporthallen som hela Malmberget träder fram. Där handbollsmatcherna utkämpats finns nu ett stort modellbygge, ett konstprojekt som tagit tre år att genomföra av konstnärerna Tord Pettersson och Jan Åkerlund. De har återuppbyggt 1960 års Malmberget i ska 1:200 utifrån bilder och kommunala handlingar.
– Jag jobbade tidigare på Gällivare museum och det var förra museichefen som en gång sådde ett litet frö, ett första utkast till en idé. Det lilla fröet blev en stor växt. När Malmberget skulle dokumenteras kom vi på att visa Malmberget som det såg ut 1960, innan det gamla gruvsamhället revs. Under hjärnstormarna vi hade kom vi på att också visa vad det gamla Malmberget blev genom att vända på kvarteren, säger Tord Pettersson och visar:
– Se här på Selet-laven som den såg ut 1960. När jag vända finns den inte kvar. Så är det med hela området där Malmbergets järnvägsstation låg.
Den stora modellen fyller en ansenlig del av sporthallens stora spelplan. Där kommer den att finnas fram till den 7 augusti.
Sedan då?
– Jag vet inte, har ingen aning om var modellen sedan tar vägen, säger Tord Pettersson.
Det är ett samhälle i förvandling och där den stora gropen ätit upp mer och mer under åren. På modellen kan man se Malmbergets kyrka 1960, i dag är kyrkan flyttad och kyrkplatsen har ätits upp av gruvgropen.
Snart är det som finns på undersidan av modellen också borta. Dagens Malmbergets dagar är räknade. Konstnären Stig Pettersson ger sina bilder av det som händer just nu.
– Nu är vi inne i avvecklingsperioden och den ska jag skildra. Jag är ju uppvuxen här i ett samhälle som var så vackert, de gamla husen var så speciella.
I Stig Petterssons måleri har han ryckt upp dagens byggnader med rötterna och där finns den sporthall han nu ställer ut i. Den är på väg upp i något som liknar en himmel tillsammans med andra centrumbyggnader. Han kallar målningen "Hommage till Malmbergets centrum". "Hommage" är franskans "hyllning".
– Och det här är "Hommage till bolagsområdet" och är en hyllning till alla som bodde och verkade där.
Och så alla fotografierna. Sporthallens väggar och räcken har täckts av bilder, av Malmberget förr och av Malmberget nu. Leif Pääjärvi går omkring och ser ganska nöjd ut. Han har i många år arbetat med kommunens stora bildsamling
– Det är tusentals bilder av de olika delarna av Malmberget. Jag började arbeta med bildarkivet 1991 och vi var först i landet med att visa vår bildsamling digitalt på Internet. Då fick vi beröm i datortidningarna. Nu har vi hela arkivet ute på nätet, säger Pääjärvi, som också ägnat två år av sin pensionstid åt bildarkivet.
Det är något speciellt med Malmberget. Den känslan får man under rundvandringen i sporthallen. Och det är inte en utställning bara för malmbergsbor och återvändare. Den når också fram till den som bara tillfälligt satt ner sina fötter i gruvsamhället. Här får vi se ett samhälles förvandling i ett konstprojekt som måste vara ett av Norrbottens största.
Och det är gruvsamhället det handlar om, inte om en kommun. Den enda gången vi ser "Gällivare", kommunen och grannorten, är när vi upptäcker "Gällivarevägen" på den stora modellen. Där har vi kanske också förklaringen till den stora folkliga uppslutningen bakom projektet Dokumentera Malmberget. Här är det Malmberget som gäller och inget annat.