En sinnlig precision som förtrollar läsaren
BOKOm jag glömmer dig blir jag en annanIda LindeNorstedts
Foto:
Så summerade Jerker Virdborg vad som skiljer hans litterära grundsyn från Daniel Sjölins i en diskussion om den unga romanen.
Ida Linde prövar båda dessa modeller i sin nya bok Om jag glömmer dig blir jag en annan. I den första, korta berättelsen trasar hon sönder illusionen gång på gång; i den andra vänder hon på steken och återskapar fenomenalt och illusoriskt närheten mellan två som älskar varandra.
Den första historien handlar om en ryttare vars häst stannar till framför ett hinder och vägrar hoppa. På samma blir berättelsen stående där, tycker jag, utan att egentligen komma vidare. Ryttaren ältar vad som hänt och skriver brev till drottning Kristina som svarar (Linde fiskar fram hennes röst ur en biografi av Sven Stolpe). Han som rider dryftar kärlekens natur med drottningen som "är den bästa hopptränaren i världen".
Det hela liknar en rad form- och röstövningar, lika livlösa och konstgjorda som när man övar skalor på ett piano och undviker melodiska slingor.
Jag läser och bläddrar förstrött. Men i nästa berättelse stämmer plötsligt allt.
Jag ska sväva där uppe en gång, säger en morfar till sitt barnbarn och pekar mot himlen. Då kan jag stå här och tala om för mina barnbarn att du svävar över oss, svarar hon.
Ljuvligt.
Det finns många sådana våldsamma perspektivförskjutningar, lika lekfullt enkla i språket och exakta i tonen.
Här finns en sinnlig precision som förtrollar läsaren.
De två leker flygplan och landar mellan Bibelns profeter och uppfinner udda människor som samtalar med varandra. Men minnena varvas med motbilder där morfar blivit gammal, är i dåligt skick och döende. Linde har ett skarpt öga också för det förloppet och hur han förändras. Hon får diska om efter honom, han klankar mycket på henne, luktar otvättad och börjar bli dement.
Texten är bara ett fragment, en miniroman på 75 mycket glest satta sidor.
Men enda invändning egentligen är att ett så starkt material borde få ett mycket större omfång. Här har det närmast en prosalyrisk form.
Så jobbar vi med nyheter