Det är svårt att ens få till en tid för en intervju med egna företagaren, sångpedagogen och musikern Mirjana Petrova.
Det är inte så konstigt egentligen. För den energiska och flitiga sångfågeln har fullt upp just nu – hon bryter helt ny mark i Luleå.
Över en kopp kaffe i lokalerna på Nygatan, en lugn förmiddag innan nästa lektion ska ta vid, förklarar hon.
– Drömmen om att driva en egen sånglokal för både barn, ungdomar och vuxna har funnits länge. Och att göra det på ett annorlunda sätt, säger Mirjana Petrova.
Sedan två år tillbaka bedriver hon sångverksamhet i privat regi genom sitt företag Röstcenter.
– För en del som kommer hit är det en omställning att vi inte är en kyrka eller en förening. Det tar ett tag innan folk kopplar det, och utifrån deras reaktioner har jag förstått att vi är rätt unika i Norrbotten.
Vägen hit har bjudit på utmaningar. Bara att få tag i en bra lokal i residensstaden har varit snudd på omöjligt, speciellt om man, som Mirjana, säger att man tänker försörja sig på sångverksamhet.
– ”Jaha, du ska sjunga?”, frågade de. Jag menar, jag har pluggat sång sedan jag var elva år gammal, har hur mycket högskolepoäng som helst, pedagogutbildning, och ändå var det många som inte tog en på allvar, för det är så nytt. Men jag ska inte bara säga att folk nekade mig, utan jag tror det är en kombination av att det faktiskt är brist på lokaler i den här staden.
Efter att ha hyrt in sig i diverse andra lokaler för att kunna bedriva sångundervisning var hon nära att packa ihop sina grejer och flytta till Stockholm. Men ödet ville annat. Hon mötte kärleken i elektrikern Einar – så hon dröjde sig kvar. Och till slut fick hon även loss en lokal hos Lulebo.
Mirjana Petrova har börjat från noll och med hårt slit växer en verksamhet fram allt mer. Tillsammans med sångpedagogen Sara Hedman har hon fyra körer igång samtidigt; två barnkörer, en vuxenkör, en herrkör och en ungdomskör. Tidigare har Elin Grunditz (känd från bandet Chickpeas) och Hanna Meens Eriksson (från vokalgruppen Tonova) också arbetat hos henne.
Varför just en herrkör?
– För att det var underrepresenterat med killar som kommer och sjunger här. Vi funderade på om det var politiskt korrekt och så vidare, men till slut struntade vi faktiskt i det och startade den. Nu är det 13 killar med.
Utöver körerna fylls hennes veckoschema upp med privata sånglektioner, gig på företag, mässor, konferenser, spelningar med det egna bandet på fritiden eller sång som friskvård ute på arbetsplatser. Det sistnämnda är en viktig bit i verksamheten. För några år sedan gjorde Skatteverket körsång på arbetsplatsen avdragsgillt. Det öppnade upp rejält för sången.
– Det är många arbetsplatser som väljer att sjunga istället för att gymma som friskvård. Är det en stressig arbetsplats kanske man lägger in andningsövningar och avslappningar. Är det en lugn arbetsplats kanske man lägger in extra mycket energi och röstvård så att de inte torkar ut sina röster i kontorslokalerna.
Mirjana Petrova drillar sin elev i ett av Röstcenters sångrum.
– Youuu are my brother, my soul..., sjunger hon tillsammans med 19-årige Christoffer Bahoz Gül.
De håller på att sjunga upp, och nöter raden om och om igen i olika tonarter.
I ett hörn står ett piano intill en whiteboardtavla. Framför den ett notställ och på andra väggen en avlång spegel. Därutöver breder en stor ryamatta ut sig över golvet och resten av det ljusa rummet med stora fönster lämnar mycket yta fri.
Första gången 19-årige Christoffer Bahoz Gül gick hit på lektion hade han med sig låten Who you are med Jessie J, en låt som han känner sig bekväm med. Han resonerade så att om han kunde utvecklas i den låten, så var det intressant.
– Det var en massa saker jag lärde mig om den låten, som jag kunde ändra.
Christoffer Bahoz Gül har flyttat upp från Stockholm till Luleå och läser industriell ekonomi på Luleå tekniska universitet. Han har spelat piano i fyra år och har sjungit i Tensta gospelkör, där han fått chans att jobba med sin röst. När han så flyttade till Norrbotten ville han fortsätta att sjunga.
Sånglektionen kräver hans fulla uppmärksamhet. Mirjana Petrova jobbar utifrån metoden Complete vocal technique, eller komplett sångteknik som det heter på svenska. Det bygger på sångforskning.
– Våga gå utanför den där nedfarten, okej? Vad händer när du går upp istället?, frågar hon sin elev.
Han jobbar med att gå upp några tonarter. Tillsammans prövar de gå steg framåt, kämpar med detaljer och vips så...
– Snyggt! Det är som att struten blir längre och magen går in, säger Mirjana och båda ser glada ut.
För en utomstående betraktare är det svårt att hänga med – men duon förstår varandra.
– Jag är ute efter att kunna hantera min röst och veta vad jag gör, inte chansa, säger Christoffer Bahoz Gül.
Vad tänker du och framtiden, och ditt intresse för musiken?
– Jag vet inte. Jag är ganska realistisk, men nästa år kanske man söker till Idol eller något sådant roligt. Utmana sig själv lite, det är möjligt att jag gör det.
Hon skakar på huvudet och spärrar upp ögonen i en vild protest mot att ens tänka tanken. Nej, som svar på frågan om hon skulle kunna säga till någon att hen inte kan sjunga.
– Inte ens med kniven mot strupen! Det finns en liten procent människor som har jättesvårt att hitta ton, som det tar lite längre tid för. Jag tror det beror mycket på olika typer av spänningar. Då måste jag hjälpa dem att välja ut låtar som är mindre svåra. Vissa har ett litet tonomfång, men det betyder inte att de inte kan sjunga.
Och Idol, ja. Programmet som är känt för att både uppfylla unga människors drömmar om att bli artister – men också för att kunna krossa dem totalt.
– Det är ett hemskt program. Men jag tycker det är jätteroligt att titta på, ur sångpedagogisk synvinkel. Man är arbetsskadad, ha ha.
Men de säger ju rakt ut om någon inte kan sjunga?
– Det är då jag ska stå där med ett plakat där det står: alla kan sjunga! Kom till mig.