På sin dödsbädd ger Arne Murbergs far honom ett uppdrag. Arne ska åka till Berlin och leta reda på sin mor som för många år sedan rymde iväg med en trubadur. Problemet är att Arnes huvud inte fungerar riktigt som det ska, detta efter en olycka i barndomen då han dök framlänges ner i en sjö och landade på en sten. Med stor hjälp av farbrodern präntar dock Arne in de mest grundläggande tyska fraserna och ger sig sedan iväg, och från att i stort sett ha varit oförmögen att klara vardagen lär han sig häpnadsväckande snabbt att ta sig fram ute i den stora världen.
Håkan Nesser har i tidigare verk bjudit på många underbara stunder. Språket, tonen, intrigen, spänningen, allt har känts genomtänkt och komplett, en rakt igenom hög standard. Detta gör att Elva dagar i Berlin inte kan förväntas vara sämre. För mig är det en chockartad upplevelse när jag inser att författaren försöker sig på ett ”klappa-på-huvudet-språk” á la Fredrik Backman (En man som heter Ove m.fl.), utan att lyckas vara det minsta underfundig eller humoristisk. Detta när man följer karaktären Arne, vilken är den dominerande figuren i boken. Då andra personer kommer till tals blir tonen en helt annat, och mer lik vad man är van vid. Om detta är Nessers sätt att försöka ge läsaren en känsla för de karaktärer han beskriver så har han misslyckats. Det blir alldeles för övertydligt. Ett flertal gånger stannar jag upp i texten och frågar mig om alltihop är ett skämt, läser baksidan ännu en gång och misstänker att förlaget försökt släta över det hela genom att skriva att ”Elva dagar i Berlin är en saga för barn över arton år i Tage Danielssons och Astrid Lindgrens efterföljd”.
Detta med språket hade kunnat passera ifall berättelsen haft något litet extra, men tyvärr så finner jag ingen poäng alls. Författarens infall är inte trovärdiga och det blir en salig röra av olika stilar och genrer. Och inte ens en liten belöning får man i slutet, utan det hela rinner ut i tomma intet. Liksom sin huvudperson Arne har Håkan Nesser gjort en riktig djupdykning, och om det nu är så att även han slagit sig i skallen så hoppas jag att han kvicknar till illa kvickt och blir sig själv igen. Gamle Håkan Nesser kom tillbaka!