– Botgöring är förskräcklig. Jag vill att det ska vara en laddning i bilderna, säger han om utställningen som fått namnet "Penitens".
Det är just ett annat ord för botgöring och då av kyrkan ålagd sådan. Ett av verken bär också utställningens namn och visar en kvinna vars ena hands fyra fingrar är svarta av kallbrand, liksom hennes näsa. Men det är sydländska drag över bilden, ingen miljö eller klädnad som för tankarna till nordliga breddgrader, den svåra köldens hemtrakter.
– Det är en tillbedjare som har förfrusit sig. Det är en referens till en renässansmålning där jag spetsat till det med kallbrand. Hon har väl doppat för mycket i för kallt vigvatten, säger Bertil Sundstedt med ett leende.
Kvinnans omgivning är lika skräckinjagande med två målningar som föreställer vanställda ansikten.
– Det ska vara laddat, säger han om motivvalet.
För ett år sedan gick Bertil Sundstedt i pension som konstlärare i Sunderby folkhögskola. Det har inneburit en pånyttfödelse som konstnär.
– Jag löser lite mera korsord, men det har blivit mycket målning. Det är ett uppdämt behov. När jag undervisade hela dagarna blev jag bildtrött, orkade inte göra bilder på kvällarna. När slutade undervisa och gick till ateljén kändes det som en befrielse, världens sug att få måla igen.
Och inte bara ett eget målande. Bertil Sundstedt har den ovanliga dubbelrollen som både konstnär och konstkritiker, alltså en bedömare av andras förmåga.
– Det är lite krävande och jag har lite vånda inför att själv ställa ut. Men det är ett bra sätt reducera bekantskapskretsen.
Ibland blir det bitande kritik av andra konstnärers utställningar.
– Jag har samma krav på mig själv som på dem jag skriver om. Det ska vara tekniskt bra och ha ett innehåll. Men det räcker inte med att det är tekniskt perfekt, konstverket måste också förmedla något.
Och det är inte bara bilder som Bertil Sundstedt ställer ut. Där finns också två skulpturer, som han skapade för många år sedan.
– Skulpturerna har liksom samma tema om botgöring. Det svider i stenen och naturen, säger han om naturstenen som försetts med kraftiga tvingar. Jag kallar den "Natura Morte", alltså naturens död.
Det är föreställande bilder som Bertil Sundstedt ställer ut, men i hans långa konstnärskarriär har det inte alltid varit så.
– Jag började med nyformalism och bara färger som frielev hos Tex Berg de första tre åren. Jag målade som han. Sedan tog det tre år att frigöra sig från det.
Ett av de föreställande verken föreställer konstnären själv, i profil och med blickens riktning klart angiven.
– Den kallar jag "Iakttagelser under ben blek och kall måne". Den får stå för utställningen, säger han om sin egen avbild.