NY BOK
Lars Ragnar Forsberg
Hyland Legenden och hans tid
Leopard Förlag
Det börjar med att Lars Ragnar Forsberg ger sig ut efter sanningen om varför bysten av Lennart Hyland som invigdes 1 juni 1995 av prinsessan Lilian lämpligt nog utanför radiohuset på Gärdet, plockades bort 2006.
Den placerades i en park mellan tv-huset och radiohuset, kanske för att falla i glömska.
Tv-mannen Bengt Alsterlind som initierat insamlingen till bysten blev utskälld efter noter av radioledningen.
Varför?
Det visar sig att den bland lyssnare och tittare så omåttligt populära radio - och tv-mannen Hyland hade fiender i de egna leden.
Så här säger Anders Wilhelmsson som var chef på radions Eko-redaktion och chef över Lennart Hyland.
"Han var jämt missnöjd och avskydde allt som var nytt. Han lade sig i, även sånt han inte hade med att göra. För det mesta var han otrevlig, ofta till och med vresig. När han drack blev han aggresiv och elak. Jag fasade för att gå på tillställningar där han var med".
Så efter en paus fortsätter han.
"Det är ju hemskt att det här är det första jag kommer att tänka på. Han är ju en av de största vi har haft i både radio och tv".
Det är en osminkad sanning om Lennart Hyland som serveras. En biografi i reportagets anda och intervjuer med personer som stod Hyland nära.
Det är påfallande att en man som hade så stora framgångar i radio och tv inte alltid tyckte att han dög.
Bilden av Hyland var också en chef och kunde vara både krävande occh ibland elak.
Lennart Hyland var banbrytande på många sätt.
Han hade förmåga att förena stort och smått, högt och lågt.
I hans hörnor fick han gästerna att öppna sig.
Bilden av statsministern Tage Erlander förändrades totalt och riktigt folkkär blev han efter att ha berättat Värmlandshistorier i "Hylands hörna" i december 1962.
Detta har jag inget minne av då jag var för liten och vi inte hade tv.
Jag minns inte heller de klassiska idrottsreferaten i radio under fotbolls-VM 1958 eller ishocky-VM 1962 där pucken "gliiiiider in i mååål".
Däremot minns jag "Hylands hörna" annandag jul 1966 där skådespelaren Per Oscarsson strippade i direktsändning. Vi var i Bensbyn hos bekanta och när Oscarsson tog av sig kortkalsongerna så var det inte bara Hyland som skräckslaget tittade på. Nu hade den utmärkte skådespelaren ett extra par kallsingar under så helt naket blev det inte även om det nog kan beskrivas som dåtidens "nakenchock".
Hyland hade, som det heter, "problem med spriten".
Det gjorde att radion missade en jättenyhet vid OS i Sapporo 1972 eftersom Lennart Hyland prioriterade krog och drickande före jobbet.
1984 fick han på nåder åka med till OS i Los Angeles sedan han lovat Tommy Engstrand att hålla sig nykter. Det gick tack vare vilja och antabus men så fort den olympiska elden slocknat satte han sig i baren och började dricka.
Det är en välskriven och lättläst bok som nog riktar sig till den generation som växte upp med Hyland i radio, exempelvis mina föräldrar.
Till sist.
Bokens undertiel får mig att fundera på hur Hyland hade reagerat.
"Legenden och hans tid".
Jag tror att Hyland muttrat något om att dagens bokförläggare inte vet skillnaden mellan legend och legendar.