Enligt statistik från folkhälsomyndigheten är norrbottningar bland de minst stressade i landet, och de slutsatser som dras är naturligtvis att det är ett lugnare tempo på landsbygden. Mer än i någon statistik önskar jag att jag ingick i majoritetsandelen, att jag var en av dem som hade ro att vara stilla. Ro att ligga i soffan och köra slut på batterierna i fjärrkontrollen. Men icke det.
Ofta tänker jag på den där omtalade väggen. Är den långt borta eller nära? Kommer jag någonsin att ramla in i den eller är det så att min kropp nöjer sig med lättare tillsägelser, hudutslag och håravfall exempelvis. Att den rätta medicinen mot stress finns nära tillhands har jag dock kommit underfund med. Soffliggande är ingen lösning, istället gäller det att öka på de fysiska aktiviteterna.
Hur man ska ha tid med detta är dock ett dilemma, något gym finns inte på mils avstånd. En joggingtur skulle bara resultera i tankar på hur mycket arbetstid som går förlorad. Nej, det enda som känns helt rätt är att kombinera nyttorna. Träning i vardagen heter det visst. Sedan en tid tillbaka tar jag mig därför med glädje an fysiska måsten. Skotta snö, klippa gräs, byta däck på bilen, verka hästhovar, och varje gång det känns motigt spänner jag musklerna och tänker; träning i vardagen.
”Hur stillasittande har blivit ett av världens mest allvarliga folkhälsoproblem är bortom min förståelse”, säger professor Stephen Hawking i organisationen GEN-PEP:s kampanjfilm. Själv är han, på grund av sjukdomen ALS, fånge i en förlamad kropp. Hans hjärna är det dock inget fel på, och därför kan jag inte köpa att han går bet på anledningen till vår fysiska inaktivitet. Det är ju bara att se på det moderna samhället och de uppfinningar som hela tiden förenklar vår tillvaro. Till detta kan läggas tv-tittande, skrivbordsjobb och bilåkande.
Att jag själv slirar iväg med bilen även när det handlar om korta förflyttningar skyller jag naturligtvis på tidsbrist. Ska man få ut det mesta av varje minut finns inte tid att njuta av transportsträckorna. Men ändring måste till. Träning i vardagen. Träning i vardagen.
Den här krönikan skulle ha fått ett annat slut, men medan den i halvfärdigt skick mognade på hårddisken kom ödet och knäppte mig på näsan. Man kan inte vara rationell i alla lägen. En sjuk häst fick efter tre dagars kamp somna in, och nu ligger jag trots allt i soffan, handlingsförlamad. Vardagsträningen avblåst. Tar man sig inte tid att reflektera kommer livet till slut att tvinga en.