En omöjlig ekvation

Dan Swärdh och Marie Wallstén på den fria teatergruppen Teater Scratch vill inte prata om barn- och ungdomskultur som helhet. Det är ett alldeles för brett begrepp som omfattar både pedagogisk verksamhet och barns möten med professionella kulturarbetare.
- Barnkulturen är ett ormbo. Pengarna är splittrade på olika myndigheter och på olika nivåer, säger Dan Swärdh, konstnärlig ledare för Teater Scratch.
När Teater Scratch ska sätta upp en pjäs söker de pengar från landstinget och Statens kulturråd. Sedan måste de sälja in pjäsen hos flera kommuner för att det ska löna sig. Kulturskolan ansvarar för att att köpa in kultur till skolorna i Luleå. Till det har de en budget på 300 000 kronor per år.
- Kulturskolan har en mycket liten budget till ett uppdrag som inte borde tillhöra dem. Skolan ska syssla med utbildning. Jag tycker att all kultur borde samlas under kulturnämnden istället, säger Dan Swärdh.
Det tror han skulle leda till ett bättre utnyttjande av kulturförvaltningens resurser, till exempel lokaler och kunnig personal. Samtidigt skulle frågan om professionell barnkultur få en större tyngd i kommunfullmäktige.

Dan Swärdh och Marie Wallstén säger att politiker ofta slår ihop all barn- och ungdomskultur för att få det att se ut som att mycket pengar satsas på området. I verkligheten handlar det om stöd till pedagogisk verksamhet, inte professionella framträdanden.
De vill dock inte ställa olika former av konst och kultur emot varandra.
- Nog skulle vi gå upp på barrikaderna för att försvara Kulturskolan om den var hotad, säger Dan Swärdh.
Monica Karsbrink Lövbom är chef för Kulturskolan i Luleå.
- Vi kämpar för att göra mesta möjliga av de pengar vi har, säger hon.
Genom att samarbeta med kulturförvaltningen och andra aktörer får de pengarna att räcka till lite mer, men det är ändå långt ifrån tillfredsställande.
- Luleå brukar framhållas som ett exempel på en kommun som är usel på inköp av professionell barnkultur. Samtidigt är den en av fyra kommuner i hela landet som har en gratis kulturskola. Det är den viktigaste satsningen på barn- och ungdomskultur som kan göras.
På kulturnämnden och kulturförvaltningen framhäver man de senaste årens satsningar på ungdomskultur. Ungdomssamordnare, festivalen minus 30º, miljoner i arrangörsstöd. Listan är lång. Men när det kommer till skolan finns det inte lika mycket att visa fram.
- Man önskar att alla skolbarn ska få se minst två föreställningar per läsår. Nu har de svårt att ens få ihop till att åka buss in till stan, säger kultursekreterare Marianne Bröms.

Men att samordna skolans inköp med kulturförvaltningens resurser är inget alternativ.
- Skolan kan inte komma till oss på kulturen och be oss lösa deras behov. Vi hjälper till ibland, till exempel med lokaler, men inköpen måste de själva fördela pengar till, säger Marianne Bröms.
Dan Swärdh och Marie Wallstén känner igen resonemangen.
- Det finns exempel där man har samordnat resurserna och fått ett bra resultat. Piteå kommun har centrala samordnare och Simrishamn är en klar förebild, säger Marie Wallstén.

De efterlyser en tydligare hållning gentemot professionell konst och dess utövare från politiskt håll.
- Det må hända att man har tagit beslutet att inte satsa på professionell barnkultur. Det är okej. Bara man uttalar det och står för det, säger Dan Swärdh.
Personligen anser han såklart att professionella konstutövare är viktiga.
- Det är ingen som ifrågasätter varför professionell idrott behövs. Barn behöver bli utmanade. Ju mer vi berikar dem ju större blir de i tanken, desto större blir chansen att de engagerar sig i samhället och att de hittar på affärsidéer som leder till att vi tjänar pengar. Om vi nu måste prata om "nyttan" med barnkultur.
- Det är också en fråga om att uppfylla skolplanens mål. Där står det tydligt att båda delar ska finnas, pedagogisk och professionell estetisk verksamhet, säger Marie Wallstén.
Hur mycket pengar tror de då att skolan i Luleå skulle behöva för att uppfylla skolplanens mål?
- En miljon kronor. Det tror jag att kommunen kan skaka fram om de vill. Då skulle varje skolbarn få se en professionell pjäs om året, få ett författarbesök och träffa en konstnär, säger Dan Swärdh.