En mjuk tagelskjorta
BOKTrötta mäns skönhetJacques WerupAlbert Bonniers förlag
Foto:
Inte ens när Werup gisslar sig själv som i dikten Curriculum (i tredje person) känns tagelskjortan särskilt vass:
Också en gigant som han, som ingen hånade/med medkänsla, hyfsade ständigt omdömet/om den gåpåarandasom är all kärleks/och alla verks ursprungliga drivkraft./Svagheten för seminarier och hyllningstal!/"Som andra dåliga författare hade han/av allt det som fanns inom honom, sagt bara det/som alla de andra sagt och som för att sägas/därför inte hade behövt finnas inom honom."/
Kokett eller insiktsfullt? Clowneriet hos Werup bekommer honom inte särskilt väl. Genom den ansträngda självironin lyser en ogestaltad ångest inför död och åldrande. Kroppen krånglar, hjärtat likaså. Men vad säger själen om det? Det tar inte Werup tag i. Diktsamlingen befinner sig snarare i stadiet av bearbetning, inte avklarnande eller omorientering. Därför lär man sig inte mycket av dikterna, som ändå bär på ett starkt stoff som kunde ha fungerat som nycklar eller ingångar till de svårare existentiella frågorna.
Werup har dock tur. Han är varken bortglömd eller oälskad, och dikterna bekräftar en tacksamhet inför detta. Flera av dikterna hyllar kärleken, den trogna och långsiktiga, som också är ett band utöver döden.
Hans uttrycksförmåga räddar också mycket av dikterna. Werup har berättartalang och språklig spänst, som skapar en bra läsupplevelse, oavsett det ovan sagda.
/Och när natten faller på väggarna/tänker jag att rummet är en idealisk/scenografi för den sjukes ensamhet:/en passion i dödsryckningar, ett liv/att minnas som en utantillläxa./
Så jobbar vi med nyheter