En marknad utan insyn
BÖCKERKnut Kainz RognerudDet stora bankrånetBonniersLars AhnlandKasinoekonomins fallLeopard förlagNiall Ferguson I pengarnas tidBonniers
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Låt oss säga femtusen år sedan. När människan odlade, jagade och bedrev byteshandel. När du fick en ko av mig och jag fick ett dussin björnhudar av dig.
En lättöverskådlig tillvaro, men inte särskilt behaglig. Livet var snarare, med filosofen Thomas Hobbes ord, "isolerat, fattigt, smutsigt, brutalt och kort".
Jag stöter på citatet i Niall Fergusons bok "I pengarnas tid", en detaljrik skildring av finans- och ekonomihistorien.
Det är svårt att inte hålla med Ferguson om att pengar är roten till all modern civilisation. Med pengar (de äldsta bevarade mynten är från 600-talet f.k.) fick människan plötsligt en vara som kunde bytas mot alla andra.
Och som inte ruttnade om de lades undan.
Lägg därtill banker, obligationer och försäkringsbolag (vi är nu framme vid sen medeltid) och voila - ett modernt finansiellt system. Som blir allt tätare sammanflätat, allt mer komplext. Och som idag, i december 2009, är fullständigt ogenomträngligt.
Niall Ferguson är den typiske populärekonomen. Han utlovar en pedagogisk genomgång och håller sitt löfte i ungefär åtta sidor. Sen sticks facktermerna likt lansar mot läsaren:
"Derivatmarknaden", "terminer", "säkerhetsgaranterade skuldobligationer".
Det är latin för "Håll er er undan! Håll er undan!"
Ferguson är långt ifrån värst, han är stundtals riktigt njutbar att läsa. Det finns värre exempel. Som journalist har jag satt mig in i så skilda ämnen som EU:s kulturpolitik, arbetsmarknadsutredningar och affärsjuridik, men jag har aldrig stött på ett system så slutet som det ekonomiska.
Vi här utanför ser bara fasaden: Män i kostymer, A-ekonomi, diagram med rutor i.
Men de därinne? Vet de? Säkerligen en hel del, om detaljer. Men om en finanskris avslöjar något är det att detaljkunskap inte automatiskt innebär att du ser klart. Allt kan gå hur bra som helst. Sen går det till och med ännu bättre, men plötsligt går det rätt åt helvete.
I journalisten Knut Kainz Rognerud oupphörligt intressanta Det stora bankrånet säger en före detta bankchef:
"Det har blivit så komplicerat att inte ens en vd begriper."
Det stora bankrånet handlar om sparbankernas historia. De små lokala bankerna där man sparade sin lön och som lånade ut till dem man visste kunde betala tillbaka. Ur sparbankerna bildades senare, ironiskt nog, den bank som i svensk press har fått symbolisera finanskrisens återverkningar: Swedbank.
Rognerud reser bland annat till Lettland och visar hur Swedbanks aggressiva utlåning där hjälpte till att blåsa upp en bubbla som när den sprack slet sönder ett helt land.
Finanskrisens rötter är ett populärt tema i höstens bokutgivning. Författarna lägger olika stor vikt vid specifika händelser, men det har redan skapats en vedertagen sanning om 2008 års härdsmälta:
Det var storbankernas och bostadslånens fel.
Genom en statlig lag fick fattiga amerikaner rätt till billiga lån ("subprimelån") för att köpa ett eget hus. När priserna steg kunde många inte betala. Tyvärr hade storbankerna gjort affärer av lånen, styckat upp dem och sålt dem vidare som värdepapper i flera led. De som köpte fonderna hade ingen aning om vad de i själva verket investerade i. Och vilka risker de tog. Återigen: Ingen helhetsbild, ingen översikt.
En annan ekonomijournalist, Lars Ahnland, kallar detta för "kasinoekonomi". Det är ett väl valt ord.
Finansvärlden är ett kasino med några få inbjudna. Men titeln på hans bok, Kasinoekonomins fall, är något missvisande. Det viktiga var inte själva fallet. Utan snarare, som han förvisso också skriver, konsekvenserna av det: Att människor på andra sidan jordklotet förlorade jobben, att stater drog ner på välfärden.
Kasinoekonomin är inte död. Enligt en krönika av just Niall Ferguson tronar den återigen i högsta välmåga. Några företag på Wall Street må ha gått under, men storspelarna innanför järnstaketen kastas inte direkt ut i fattigdom. Bolag köps upp, den amerikanska staten går in med tusentals miljarder, vinsterna går till spelarna och förlusterna delar vi broderligt på.
Det pratas ibland om politikernas avstånd till medborgarna. Det är ingenting mot den ekonomiska maktens exklusivitet.
Så jobbar vi med nyheter