En magnifik avslutning

konsert
ROBYN
Pampasscenen, lördag, kl 02.00

Det är festivalens sista natt och det har precis börjat ljusna över Småland. Klockan är strax efter tre och Robyn kommer ut på scenen ytterligare en gång. Men nu är det bara hon och hennes pianist och för andra gången den här natten framför hon Be Mine. Men den här gången i en avskalad och vackrare version.
Finare än så här blir det inte på Hultsfredsfestivalen 2008.
Robyn är klädd i svarta lacktights och svart jacka. När hon kör de electrodoftande låtarna från senaste skivan Robyn ser hon ut och dansar som en klubbdrottning, medan bandet är stiligt klädda i svarta kostymer.
Jag var tio år när Robyn släppte debuten Robyn is Here. 13 år senare framför Robyn både Show me Love och Do You Know (What it Takes) och det känns lika sjävklart att sjunga med i dem nu som då. Skillnaden är bara att tjejen bakom rösten har växt något otroligt sedan dess och blivit vår största svenska kvinnliga popstjärna.
Man vill ju gärna lämna festivalen med ett sista fint minne. Robyn som Pampasscenens sista akt var precis vad jag behövde för att koppla bort tankarna på kalla nätter då man frågar sig varför man inte packade ner den där extra tröjan.
Spelningen med Robyn blir ett riktigt wake up-call, bättre än alla energidrycker som druckits under helgen. Vi hade kunnat dansa hela natten.