När Ada Nilsson började studera i Uppsala 1891 fanns där 15 kvinnliga studenter och drygt 1 200 manliga. Nio år senare var hon den tolfte kvinnan i Sverige som blev färdig läkare. Men hon nöjde sig inte med det utan engagerade sig livet ut för för kvinnors rättigheter, fred och befolkningsfrågor och blev en av kvinnokampens verkligt stora förgrundsfigurer.
Nu har Kristina Lundgren skrivit den första större biografin över Ada Nilsson – Barrikaden valde mig – en grundlig genomgång av hennes liv och verksamhet.
Ada Nilsson blev över 90 år gammal och att läsa om hennes liv innebär också att följa Sveriges utveckling från ett fattigt bondesamhälle till en modern industristat. Hon var en viktig del i den förvandlingen, för Nilsson stred på många fronter samtidigt. Rösträttsfrågan var en, men hon engagerade sig framför allt för sociala reformer som sjukförsäkring, föräldraförsäkring, mödravård, barnavård, sexualundervisning m m.
När Per-Albin Hansson på 1930-talet lanserade begreppet Folkhemmet kom de frågor hon stridit för i decennier upp på den politiska dagordningen. Men då bjöds hon inte in att delta. Lundgren spekulerar i varför. Kan det ha varit så att hon som var självständig, okonventionell och envis inte passade in i folkhemmets kärnfamiljideal?
Ada Nilsson tillhörde Fogelstadsgruppen som drev medborgarskolan i Fogelstad och hon var ansvarig utgivare för deras tidskrift Tidevarvet. Hon var också ordförande i Svenska kvinnors vänsterförbund som hon startat och satt dessutom med i ett flertal styrelser. Och förutom arbetet med sin praktik höll hon föredrag och skrev en mängd debattartiklar och böcker.
Barrikaden valde mig handlar förstås om Ada Nilsson, men här presenteras också ett helt uppbåd andra smarta, färgstarka och drivande kvinnor. För Lundgrens innehållsrika biografi över Ada Nilsson utvecklas också till en exposé över tidens radikala kvinnor som Nilsson kände och samarbetade nära med.
Boken är minutiös i sin undersökning av alla Nilssons engagemang. Lundgren tycks inte utelämna något i hennes liv eller arkiv. Hon granskar hennes vänskaps- och trassliga kärleksförhållanden, hennes och andras skrifter, tidningsartiklar och protokoll och återger dessutom en mängd brev till och från henne.
Det är intressant att läsa och följa alla dessa aktivister i deras närmast outtröttliga kamp för förändringar i samhälle. Men tyvärr tyngs framställningen något av alltför många fakta och detaljer. De skymmer delvis sikten för bilden av Ada Nilsson och gör texten mindre tillgänglig. Det är synd.