Fredrik Roos var ett barn av sin tid. Av det vilda 80-talet, de stora klippens och den haussade konstmarknadens tid. Han var en av the golden boys som gjorde stora affärer på börsen, tog risker, skuldsatte sig, satte sprätt på miljoner och levde högt och flott i kretsen av likasinnade. Men när decenniet var slut sprack bubblan och Roos framgångssaga fick ett hastigt slut, i mer än en bemärkelse. Han dog i aids, 40 år gammal 1991 strax efter en storslagen födelsedagsfest på Operaterrassen i Stockholm.
Det skrevs mycket om Roos på den tiden, men någon biografi har inte kommit förrän nu med Karin Grundberg Wolodarskis Den döende dandyn. Lite märkligt kan tyckas eftersom berättelsen om Roos också är en berättelse om svindlande affärer, stora risker, dubbelliv, kändisar, rekordstora konstinköp, gigantiska skulder, familjekontroverser, hemligheter, sjukdom, svek och kärlek. Det vill säga en berättelse som innehåller många kittlande ingredienser.
Grundberg Wolodarski börjar från början och tecknar Fredrik Roos bakgrund. Om hans uppväxt i den förmögna bankirfamiljen i Skåne där det gällde att prestera. Om hans skolgång och dubbelliv som homosexuell. Han vågade inte komma ut med det öppet med risk för att inte bli accepterad, utan höll sina umgängeskretsar strikt åtskilda.
Efter några udda kurser på universitetet i Stockholm slängde sig Roos in i finansvärlden och blev en av de yngsta börsmäklarna någonsin. Så vidtog dansen kring grytorna och där upptäcktes han snart av de rutinerade klipparna Erik Penser, Tomas Fischer, Anders Wall som snabbt insåg Roos kapacitet och knöt honom till sig i olika konstellationer. Miljonerna rullade och livet lekte.
Men Roos var också en betydande samlare. Han var besatt av konst och ambitionerna sträckte sig ända till tanken på en egen konsthall. Den förverkligades i Rooseum i Malmö och öppnade 1988. Men det blev inget varaktigt monument över Roos. Sju år senare stängdes Rooseum för gott och hans samling såldes. När Moderna Museet öppnade filial i samma byggnad 2009 och Rooseums f d chef Lars Nittve invigningstalade nämnde han inte Roos vid namn.
Men Grundberg Wolodarski blev nyfiken på honom och med sin biografi, som i huvudsak bygger på intervjuer med vänner, bekanta och kollegor runt Roos, lyfter hon inte bara fram ett märkvärdigt öde utan belyser också en sällsynt skrupelfri och beräknande spekulationsekonomi. Dandyn dog, men finansvärlden överlevde. Än så länge.