Olle Persson och Norrbotten Neo tar sig an ”Eight songs for a mad king”. Få sångare klarar av rollen, men barytonen Olle Persson har gjort verket mer än 50 gånger.
– Det går vägen om man är beredd att lägga ner mycket arbete, och det har jag gjort. Många ger upp efter ett tag, för det är så omöjliga passager att man måste träna upp en speciell teknik.
Knepet sägs vara att få hela kroppen med sig:
– Jag höll på en hel sommar. Det handlar om att kunna sjunga på inandning och utandning, att kunna växla. Rösten måste ansträngas till det yttersta i vissa uttryck, utan att för den skull göra våld på stämbanden.
Första gången han hörde verket var det Mikael Samuelsson som sjöng. Olle Persson föll direkt:
– Det här verkets alla röstsprång, skrik och skönsång i en salig blandning är sprunget ur berättandet. Själva uttrycket, och känslan som den stackars galne kungen har, gör det trovärdigt. Jag drogs med i historien, tänkte inte på att det var nyskrivet, modernt och akrobatiskt med rösten. Det var lika starkt som när jag hörde Schuberts ”Winterreise” första gången, jag kände att det här måste jag också få göra.
”Eight songs for a mad king” skrevs för 50 år sedan, men känns aktuell än i dag. Olle Persson ser kopplingar till vår tid i berättelsen:
– Georg III led av en sjukdom som gjorde att hans hjärna inte fungerade som den skulle. Han var instängd på Windsor Castle och gick om kring och trodde att han höll tal inför folket. Idag ser vi kungar och presidenter som, precis som Georg III, inte har någon förankring i hur världen ser ut, de har sin egen agenda. Det är en annan galenskap, i en fruktansvärd form.