En komplex diktator
BOKTito - Folkets diktatorFörfattare:Björn KummHistoriska media
Foto: AP
För när Josip Broz lägger igen ögonen för gott den 4 maj 1980 är det en av 1900-talets stora politiska personligheter som gått bort. Och ett liv vars utveckling på många sätt var en spegelbild av den turbulenta tid han levde i.
Björn Kumms politiska biografi är inget slätkammat idolportätt av Habsburgaren, Agitatorn, Partisanen, Marskalken och Folkets diktator, som de fem kapitlen heter.
Den komplexa person Kumm skildrar gör att okritiska beundrare av Tito här blir tvungen att tugga i sig ett och annat de nog helst velat slippa läsa om. Men även de som ogillar Tito och efter Jugoslaviens sönderfall lagt skulden för kriget på 1990-talet på den döde före detta ledaren, får saker att fundera över genom Kumms 237-sidiga bok.
Det svart-vita visar sig som oftast vara ganska gråmelerat. Även i något så när ärliga reflektioner kring en person som Tito.
Det som "började med en skakning på nedre däck", för att citera Wiehes Titanic, slutade 1917-20 i fyra sammanfallna imperier. Däribland den Habsburgska dubbelmonarkin, som den unge Josip Broz stridit för mot Serbien. Ett Serbien som kom att dominera det kungarike de i december 1918 bildade tillsammans med Kroatien och Slovenien. En första sorts sydslavisk statsbildning som med tiden visade sig vara en Pandoras ask, och en stat där kommunistpartiet förbjuds.
Under denna kaotiska tid hade Josip Broz gått från att vara en duktig låssmed och murarlärling som beundrade stadsliv och fina kläder, till att av Komintern, den Stalin-styrda Kommunsitiska internationalen, bli kallad "ett fynd". En brokig resa som började med fängesle i ett Ryssland i revolution.
Väl hemma igen får han uppdraget att organisera varvsarbetarna, något den duktige och äregirige Broz gör så bra att han återigen åker i fängelse. Året är 1928 och han förklarar sig officiellt vara kommunist.
De fem åren i fängelse kom att bli viktiga för Broz och hans medfångar. Enligt Kumms metodiskt berättade biografi är det en tid som på många sätt formar den kommande motståndsmannen och partisanledaren.
"De många olika identiteternas tid", då Tito blev Tito, övergick i och med Nazitysklands angrepp 1941 till ett liv i bergen och partisankamp. Men samtidigt med kampen mot de tyska inkräktarna, fanns motsättningar och strider mot andra jugoslaver, nationella cetniksar (kungatrogna serber) och Ustasja-regimen i Kroatien som upprättat en nazitysk lydstat.
Och, som inte det var nog, tar gnisslet med Stalin en ny nivå när Mihailovics cetniks av Moskva beskrivs vara de som "leder motståndet" mot Hitler.
Kapitlet Partisanen 1941-45 är lika mycket en stilstudie av krigens och dagspolitikens oheliga allianser, som av beundransvärt ståndaktig motståndskamp mot till synes övermäktiga fiender.
Och det är bara konstatera, att dessa år i bergen gjorde Tito till en kommande storpolitisk rävspelare och balanskonstnär. Opportunist och vildflöjel, skulle andra kalla det.
Björn Kumms skildrar en Tito som "blev hårdare än Stalin", i synnerhet efter att Moskva 1948 bryter med Tito och Folkrepubliken Jugoslavien. Det blir bara periodvis bättre efter Stalins död."Folkdemokrati" med arbetarråd och "fabriken i arbetarnas händer" verkar orealistiskt för ledargarnityret i Sovjetunionen. Men som Kumm visar var enigheten inom Titos parti inte total. Och på frågan vem det var som egentligen bestämde utvecklingen, blev det svaret allt oftare: Kommunen. Plus, enligt Titos gamla kampbroder, Milovan Djilas,"den nya klassen" av byråkrater och inställssamt partifolk. Djilas och fler med honom kastade dock sten i glashus, enligt Kumm.
Tito - Folkets diktator är ett ärligt och på många sätt lyckad försök att skildra en sammansatt politikers avtryck i historien. Och tillika en människa med manér och inslag av hybris. Hur många kvinnor måste Tito ha, frågade en kamrat en annan under kampen. Samma fråga kunde ställas om jaktslott och palats när segern var vunnen. Svar:Många.
Björn Kumm vägrar att väja för de minde smickrande sidorna hos "Folkets diktator".
Det gör inte Tito till en mindre viktig person för till exempel bildandet och utvecklingen av den alliansfria rörelsen, som ett politiskt alternativ mellan väst och öst.
Man kan inte berätta allt i en recension. Däremot vill jag säga:Läs Björn Kumms bok, och förstå möjligen lite mer varför president Tito redan 1971, på hemresa från Rumänien sa:"Om ni såg vad jag ser, när det gäller Jugoslaviens framtid, skulle ni bli skrämda från vettet".
Så jobbar vi med nyheter