Viktor faller överbord när färjan ska lägga till, är nära att drunkna och blir sedan inlåst och illa behandlad av sina räddare. Det är spännande som i en thriller redan från första sidan i Jerker Virdborgs nya roman, Staden och lågorna.
Viktor begriper inte var han hamnat och det gör inte vi heller. Det finns plast, armbandsur och flytvästar i inledningen men allt sådant är borta när han vaknar upp efter olyckan. Då är han i en medeltida eller förindustriell miljö, i ett Stockholm med hästkärror, krucifix, vasstak och gamla mynt.
Männen som håller Viktor fången driver in pengar från olika småhandlare som de hotar och trakasserar. Rätt som det är går de in i ett stall och mördar en karl.
Han blir svårt mobbad, rymmer, stjäl och håller sig dold på en vind. Plötsligt blir han vittne till mordet på Axel von Fersen 1810.
Sidorna är laddade med förvecklingar, stark spänning och stor dramatik men själva strukturen är obegriplig. Är huvudpersonen galen? Drömmer han? Eller faller han som Alice ner i ett hål i verkligheten? Samtidigt är prosan, som alltid i Virdborgs böcker, hyperrealistisk, sinnlig, nästan maniskt registrerande.
Kritikerna har pekat på att ingen i Virdborgs generation skildrar latenta hot som han; men i den nya romanen är hotet lika uttalat som våldsamt från första sidan. Viktor är ständigt rädd att få en kniv i ryggen, ett slag i skallen eller en muskötkula mellan ögonen; när som helst, tänker han, kan de dräpa mig. Och hans flykt blir till en infernovandring i en förfluten, förråad tid.