En grund inblick i Larsson
BOKMin vän Stieg LarssonKurdo BaksiNorstedts förlag
Kurdo Baksi umgicks men framförallt arbetade med Stieg Larsson under cirka tolv år. Kontakten började med ett telefonsamtal 1992 och planeringen inför en manifestation mot främlingsfientlighet och rasism. Stieg Larsson undrade varför inte svenskar också var inbjudna till arrangemanget som leddes av 21 februari-kommittén, vars namn kom från en planerad strejkdag mot Lasermannens terror visavi landets mörkhyade invandrare.
Drygt tolv år senare ändas den kedjerökande och ständigt kaffepimplande Stieg Larssons liv på St. Görans sjukhus i Stockholm. Han blev 50 år. Och Kurdo Baksi känner att hans, med Stiegs ord, "storebror", lämnat honom i ovisshet och med många frågor på näthinnan.
Redan innan Min vän Stieg Larsson kommit ut hade åtskilliga synpunkter ventilerats kring Baksis bok. Bland annat av Stiegs livskamrat Eva och personer som jobbat många är med honom på TT, tidningarnas telegrambyrå, där han var anställd som grafiker.
Fel, fel, fel, är deras gemensamma åsikt när Baksi i boken beskriver hur Stieg Larsson kunde tumma på de journalistiska grundreglerna för att nå ut med sitt ärende kring sin innersta och allt överskuggande kärnfråga: Hur man avslöjar och bekämpar intolerans och rasism i Sverige och världen.
Ändamålat helgade medlet för Stieg Larsson, om man ska tro vännen Kurdo Baksi. Sant eller inte, frågan om journalistiska arbetsmetoder är ju alltid intressant och det som Baksi lyfter fram kan säkert oroa de fläckfriaste i landents journalistkår. Men också en allmänhet som efter succén med Millenium-triologin satt Larsson på den piedestal han själv skulle avsky.
Vem var Stieg Larsson, frågar Baksi och ger sin bild. Ja, basfakta är han föddes i Skelleftehamn, levde som liten med mormor och morfar (glödande antinazist), medan pappa och mamma flyttat till Stockholm. Han växte upp i Umeå, men blev en globetrotter som landade i Stockholm.
Baksi försöker förklara "känslan att de alltid känt varandra" med Stieg Larssons bakgrund i norrländsk arbetarklass och hans egen som invandrare från det turkiska Kurdistan. Och menar med det att underifrånperspektiv och ett sorts utanförskap präglat dem. Det finns faktiskt en viss logik i resonemanget, utan att jag fördjupar mig i frågan.
Att verka utan att synas, var Stieg Larssons signum, enligt Baksi, som också minns hur krävande och jobbig Stieg kunde vara. Deras gemensamma projekt var kampen mot rasismen och en främlingsfientlighet som de såg breda ut sig i Sverige.
En kamp som materialiserades med tidskriften Expo, och senare när ekonomin gick på knä, SvartVitt med Expo. En tidsskrift som såg dagens ljus årsskiftet 1998-99, år då nazismen visade sitt tryne genom morden i Malexander och bomber mot två grävande journalister som också var vänner till duon Baksi-Larsson.
Stieg Larsson levde konstant under ett sorts hot från nazianstrukna grupper. Men som allt när det gällde honom själv tog han lätt på riskerna. "Jag går av en hållplats tidigare", kunde han säga när hotbilden blev konkret. Enligt Min vän Stieg Larsson gällde det också när det handlade om att rå om sig själv och sin hälsa. I kapitlet Den sömnlösa krigaren skriver Baksi att Larsson förde ett krig mot sin egen kropp genom att ständigt sova för lite och stundals jobba mer än en människa kan klara av i längden. Trotskisten, socialisten eller den för rättvisan så glödande Stieg Larsson skulle sova när freden var vunnen.
I 13 års tid skrev Stieg Larsson fackböcker med fokus på kamp mot intolerans av olika slag. Och om han inte skrev var han redaktör eller deltog på annat sätt. Det var en tid av anonymitet bland breda folklager. Sen kom kriminalromanen Män som hatar kvinnor. Och sen var allt förändrat. Eller, det vet vi ju inte. Baksi frågar sig hur hans vän hade behandlat framgången som också "förändrat mitt liv".
Min vän Stieg Larsson innehåller intressanta inblickar i en tid och en människas komplexa drag. Men tyvärr är den ganska grund och svarar riktigt aldrig på frågan: Vem var Stieg Larsson?
Om man nu kan ha såna krav som att få veta vem någon är egentligen är, innerst inne?
Det som dock står klart är att karaktären Lisbeth Salander både är en bild av kvinnors situation i världen, och den inneboende kraft detta i världshistorien så hunsade kön rymmer.
Och att detta kanske sprang ur ett trauma då han som 15-åring, utan att försöka ingripa, såg hur tre vänner våldtog en flicka i Stiegs egna ålder.
Så jobbar vi med nyheter