En framtida klassiker
DE OFRIVILLIGARegi: Ruben Östlundi rollerna: Maria Lundqvist, Henrik Vikman, Cecili MiloccoÅldersgräns: BarntillåtenSpeltid: 98 min
Foto:
En skolfröken ser hur träslöjdsläraren örfilar en elev. Att hon väljer att ifrågasätta det leder till att resten av lärarna vänder sig emot henne i fikarummet.
Ett grabbgäng ute i en sommarstuga låter gamla vanor förvandlas till sexuella övergrepp. Både såna som protesteras och andra som är inom ramen för vad en skrålande fyllekör beordrar. Olle blir nedtryckt och får sin penis avsugen, Leffe strippar och får flaggstången i röven. Det förra leder till ilska och protester medan det senare bara betraktas som "en kul grej".
I fem delar vill Ruben Östlund visa hur gruppen begränsar oss som människor. Kollektivet som han själv uppfostrats att ständigt lita på, med sin mammas vänstersympatier, har han senare kommit att tvivla mer och mer på. Episoden med grabbgänget är tydligen självbiografisk och den är också jobbigast att ta del av. När jag såg filmen skrattade stora delar av publiken medan jag satt och mådde riktigt pissigt. Hur kunde de skratta? Well, Östlund säger sig gilla scener som är otäcka och skrattretande samtidigt. Jag säger att han i så fall lyckats briljant.
Varje scen i De ofrivilliga är filmad från en strategiskt plats där ingen blir subjekt utan tvingar in publiken att reagera själv. De enskilda scenerna innehåller inga klipp utan görs alltid i en enda lång tagning. Stilen att inte manipulera synen med vinklar och närbilder gör att tittaren kommer närmre känslan av att ingenting är förställt. Den här stilen att filma på är inte ny. Vissa har jämfört Östlund med Roy Andersson, men jag tycker att det känns lite fantasilöst. Roy Andersson gör för mycket fiktion av sina förbittrade karaktärer. Östlunds närmaste släkting heter snarare Michael Haneke. En annan man som är besatt av verkligheten och blir sadistisk när han visar upp den för sin publik. Som han gör när publiken blir manipulerad att förstå sin roll som medbrottslig till våldet i Funny Games. Rubens De ofrivilliga är en svensk 71 Fragment.
"White Classic" är ett begrepp som myntades på bloggen Stuff white people like, där filmaren Michel Gondry utnämndes till dess konung. Men De ofrivilliga kommer att visas i skolor och debatteras på kultursidorna. Den tilltalar och representerar olika kön, ålder och i viss mån sexualitet. Helt enkelt en framtida vit, nej svensk, klassiker.
Och Ruben Östlund har stulit kronan.
Så jobbar vi med nyheter