Politik och feminism är viktigt för Moa Romanova. Hon räds inte konkurrensen med andra konstnärer i Göteborg, utan ser det snarare som något positivt.
– Jag upplever att Göteborg som konststad har gynnats mycket av det feministiska uppvaknandet. I systerskapet förenas man som konstnär.
Hon når ut med sin konst främst genom sin blogg och Instagram.
– Jag älskar internet! Det har revolutionerat konsten. Man behöver inte ha ett etablerat namn på samma sätt längre, man kan nå ut med sin hobbykonst och hemmapyssel till enormt mycket människor.
Moa Romanovas mest uppmärksammade verk var en skulptur av figuren Totoro från den japanska animerade filmen Min granne Totoro. Den ställde hon ut på Järntorget i Göteborg, och skapade en samlingsetikett på Instagram där folk kunde lägga upp sina bilder när de poserar tillsammans med skulpturen.
Gatukonst och graffiti är något Moa ägnat mycket tid åt, något hon ägnar sig åt under det varmare halvåret. Hon har främst sysslat med elskåp, på vilka hon bland annat klistrad fast teckningar av husfasader, så att det ser ut som om det bor små människor inne i elskåpen. Moa Romanova har flera planer för den kommande sommaren.
– Många av mina vänner har inte råd med kollektivtrafiken i Göteborg. Det borde vara gratis för att på så sätt skapa en grönare stad med mindre bilar. I sommar kommer jag att peta i ögat på Västtrafik, säger Moa Romanova.
Hur kommer det sig att du har en utställning i Luleå?
– Jag blev kontaktad av Katt Skarin på Lillasyster i augusti förra året. Hon ville att jag skulle ha en utställning i Luleå. Jag sa ja direkt.
– I Göteborg umgås jag nästan bara med utflyttade Luleå- och Skellefteåbor. Jag lärde känna fotografen och konstnären Josefin Hardinger från Luleå på internet. När jag flyttade till Göteborg från Härnösand tog vi en fika och efter det lärde jag känna alla hennes vänner, som samtliga var lulebor. Jag tror inte ens Göteborgare finns, säger Moa Romanova.
De senaste tre månaderna har hon jobbat hårt med material till sin utställning.
– Den ena armen av utställningen är detaljerad och kontrollerad. Ganska narrativa tavlor, betraktaren får skapa sig en egen bild av vad det tittar på. Den andra armen är tvärtom. mer explosiv och icke kontrollerad.
Moa Romanova växte upp i Kramfors och sedan Härnösand. En uppväxt som la grunden för hennes konstnärskap.
– Jag växte upp i kollektiv ute på landet. Det var lite gröna vågen-stuk över det. Man gick runt och tuggade på kryddor från grönsakslandet och sådär. Det var en väldigt frisläppt miljö och jag blev uppmuntrad att bejaka min kreativitet.
Som tjugoåring flyttade Moa Romanova till Göteborg och började på en konstskola, men skolsystemet och Moa Romanova har aldrig gått särskilt bra ihop. Nu jobbar hon deltid på en second hand-affär, frilansar som konstnär och letar en industrilokal att hyra tillsammans med en kompis, för att ha som ateljé och bostad.
– Jag behöver något större, där jag kan åka runt på min sparkcykel och snusa. Ha min egen konsthögskola.
Hur kommer det sig att du har den ryska tsarsläktens familjenamn Romanov?
– Jag hade en stalker efter mig, så jag började kalla mig Moa Romanova för att den inte skulle hitta igen mig på sociala medier. Sen började folk tro att jag hette Romanova, så jag gick till skatteverket och tog det som mellannamn. Nu heter jag Moa Romanova Strinnholm.