En epok i graven?

I går kväll sändes Filmkrönikan för sista gången och läggs ner på obestämd tid. En epok har troligen gått i graven när SVTs äldsta produktion slutar sändas. SVT har bestämt sig för att programmet ska ta en "paus" och att man ska "se över" filmbevakningen.
Det är ju så man säger nu förtiden i vårt kritikängsliga medialandskap.
Man säger inte " vi tänker likvidera skiten och begrava den".
I stället formulerar man sig i relationstermer med separationsångest. Typ i stil med "det är inte du filmkrönikan, det är jag...", som programledaren Navid Modiri träffsäkert formulerade det.
Och vem vet. Kanske är det inte slut.
Programmet har haft kattens nio liv tidigare. Men det är inte utan ett visst vemod som jag ser programmet förpassas in i paus-skuggans land.

Men det är väl ett tecken i tiden att Filmkrönikan läggs på is, då biografbesöken minskar och filmen sägs vara i kris. Det var bara 90 000 som såg det sista vanliga avsnittet av Filmkrönikan, vilket kan jämföra med Nils Petter Sundqvists då en miljon såg programmet varje vecka. Det är å andra sidan en ny tid idag med många fler forum för filmkritiken. Nils Petter behövde aldrig slåss med andra kanaler och internet om uppmärksamheten.
Å andra sidan tycks SVT inte riktigt veta vad man vill göra av sin filmbevakning och vem den är till för. Under åren har man saknat kontinuitet och ängsligt bytt programledare ett antal gånger under de senaste åren.
Jag hoppas bara att SVT släpper sin undomsneuros och vågar ge filmen en seriös och intelligent bevakning i framtiden, istället för det snuttiga formatet som karaktäriserade Filmkrönikans sista år. För det sista en svajig filmvärld behöver är en snutt i söndagsöppet.