En doldis ställer ut
Årets Kauppistipendiat, Britta Lincoln, har arbetat som textilkonstnär sedan 50-talet men är ganska okänd för den breda publiken. Men på måndag torde fler Norrbottningar känna till henne. Då öppnar hon sin utställning på stadshuset i Kiruna.
Britta Lincoln
Foto: Alexander Linder
- Jag är en doldis, säger Britta Lincoln som bor på Styrsö utanför Göteborg.
Hon utbildades på konstfack under 50-talet och hade bland andra Barbro Nilsson som lärare. Och sin praktik gjorde hon på Libraria, ett företag som bland annat gör textilier för kyrkorna.
- Man skulle göra praktik på den tiden och det var då jag blev intresserad av broderiet som uttrycksmedel.
Britta Lincoln broderar nonfigurativt med ytor som fylls med stygn och som löper likt penseldrag över böljande fält. Hon arbetar i en koloristisk tradition, även om det svarta och vita är en slags grundfärg för henne.
- Jag broderar på massor av olika material. Det kan vara linne, servetter eller silkesorganza. Och ofta målar jag på broderiet. Man kan nog säga att det är broderi med måleri, säger hon.
Den konst hon visar på utställningen som öppnar på måndag är i det moderata formatet, som ryms på en vanlig spännram.
- Jag syr i spännram för då kan jag vända på broderiet hur jag vill och ha kontroll. Använder man större format blir det krångligt.
När det gäller förhållandet till färgen är det inte någon mystik eller intellektuell hållning à la Mondrian som ligger bakom Lincolns färgval.
- Är det vackert väder jobbar jag oftast i svart och vitt, men om det är dåligt väder blir jag uppiggad av kraftiga färger som rött och guld, säger hon och skrattar.
- Och varför jag arbetar nonfigurativt vet jag inte. Jag kan inte göra annat. Ibland kan det kanske bli en form av en kruka eller ett kärl, trots att jag inte avser att det ska vara det.
På frågan om vad som inspirerar henne blir det svårare att få ett riktigt rakt svar.
- Vad som inspirerar? Ja, säg det... Men jag jobbar jämt och det ena ger det andra. Det är hemskt roligt att utforska möjligheterna - hur blir det om jag gör så eller så? Jag har en upptäckarglädje och ett flöde i det jag gör.
Några konsthistoriska förebilder säger hon sig inte heller ha, men får ändå höra referenser till olika konstriktningar eller kulturer.
- Folk kan säga "det liknar aboriginernas konst" eller "har du varit i Asien?". Men det finns kanske något allmänmänskligt i det jag gör - det är svårt att säga.
Så jobbar vi med nyheter