En debut om att återvända

Den 1 juli släpptes Ella Jonssons debutroman Aftonrodnad vacker natt.
Ingemar Nilsson, som recenserade boken i NSD en dryg vecka senare, blev så imponerad av Luleås nya stjärna på författarhimlen att han bland annat skrev: "E J har stor potential..." och vidare "...får hon inte hybris av min recension tror jag vi kan vänta oss mycket av henne i framtiden". (NSD den 8 juli 2010)

Vi träffas hemma hos Ella Jonsson. Morgonens åskväder har dragit förbi timmarna innan men fortfarande har vädret utanför inte bestämt sig för regn eller sommarvärme.
Vi dricker te ur stora, spröda blåvitmålade porslinskoppar och börjar prata om hur det gick till när romanen Aftonrodnad vacker natt började ta form.
Min första fråga; hur mycket av berättelsen i boken är självbiografisk?, får ett omedelbart svar.
Den är "absolut inte" självbiografisk, understryker Ella Jonsson bestämt.
- Däremot plockar jag en massa erfarenheter från mig själv men den är inte självbiografisk, säger hon och tittar ut genom fönstret på molnskyarna utanför, funderar.

Utgångspunkten var klar; att handlingen skulle kretsa kring temat att bryta upp från storsdagslivet och återvända till barndomens by.
För tio år sedan flyttade Ella Jonsson tillbaka från Stockholm till Luleå. Där hade hon bland annat arbetat och utbildat sig till copywriter.
- Jag ville beskriva den biten, säger hon.
Och i samband med att hon läste skapande svenska på LTU dök karaktären och bokens protagonist Lydia upp.
Lydia lever ett hektiskt singelliv i Stockholm där hon gjort karriär. Här har hon en bred vänkrets och livet cirkulerar kring storstadens lockande utbud av krogar, oemotståndligt glamorös shopping och kravlösa förbindelser.
Med ett skuldtyngt löfte om att hjälpa mamman att rensa ut vindsutrymmen på släktgården i Svartträsk i Norrbottens inland återvänder Lydia motvilligt veckorna innan midsommar.
Faderns död tre år tidigare och moderns plötsliga sjukdom värker så småningom fram ett beslut hos Lydia att lämna Stockholm och bosätta sig på släktgården.
Staden, som har tagit stor plats i Lydias liv och vars brusande crescendo av intryck gör att Lydia lätt har kunnat lägga sitt ursprung åt sidan, byts mot ensamhet, existentiella funderingar och, kanske ändå, en sorts frid.
Och genom hela berättelsen löper arbetet med det stora, bördiga potatislandet som vårdas med vad som närmast kan beskrivas som kärleksfull omsorg.
- Jag kan bli nostalgisk när jag tänker på alla potatisupptagningar man varit med på, säger Ella Jonsson och berättar målande om mormor och morfars potatisland i trakterna kring Överkalix.

Miljöerna i boken är självupplevda, "platser som jag känner mig väldigt trygg i".
Temat med släktgården och att bryta upp från det invanda tror Ella Jonsson att många kan känna igen sig i.
- Jag kände, det här måste jag berätta om.
I två år har hon arbetat med manuset innan hon slutligen vågade lämna det ifrån sig för tryck.
- Men jag känner mig fortfarande inte klar, säger hon.

Aftonrodnad vacker natt har hon gett ut själv via förlaget Vulkan.
- Jag skickade manuset till flera förlag men när jag fick första refuseringsbrevet tänkte jag; nej, fasen, jag ska göra det här själv. Det är ett viktigt budskap till andra som skriver att inte ge upp. Att man faktiskt på ett ganska enkelt sätt kan bli utgiven själv, säger hon.
Främst är det korrekturvändorna som tagit tid.
En redaktör på förlaget Vulkan har hjälpt till med förslag och idéer, en del av dem så radikala att de skulle innebära att hon skulle offra en del av grundhistorien.
- Men jag kände; nej. Det här är min första bok. Jag är klar på det här sättet, säger Ella Jonsson.

Språkligt vill hon "förmedla mycket känsla"genom sina texter.
- Jag målar ganska mycket i mina beskrivningar av miljöer och människor. Det kommer ut så men sedan jobbar jag mycket med formuleringarna efteråt. Jag vill att texten ska kännas, säger hon.
Liksom många andra författare arbetar hon med en anteckningsbok där små textrader och bilder tar plats. Inspirationen till att skriva hämtar hon från livet omkring henne. Det kan vara en film, ett samtal, en artikel i en tidning, "små trådar som dyker upp där man minst anar det".
Även hennes egna minnen från sommarlovens Överkalix har spelat in för grundhistoriens tillblivelse.
- Jag känner mig väldigt mycket Överkalix, säger hon.
Men kanske är det tack vare hennes pappas berättande som hennes eget skrivande har utvecklats.
- De trollbinder, är helt fantastiska, säger hon och berättar livligt om pappans historier från hans egen uppväxt, om "vardagslivet som levdes i den by där han bodde".
Mycket berättades på Överkalixmål och språket är viktigt för Ella Jonsson. Så viktigt att hon redan för några år sedan skrev en liten pekbok till sin egen dotter där djur, växter och ting fått sin benämning på Överkalixmål.
Från barnbok till kortare noveller på utbildningen och nu en roman.
I augusti släpps antologin Mera kackel där Ella Jonsson finns representerad med en novell.
Vad kommer att hända härnäst med ditt författarskap?
- Jag samlar material till en novellsamling. En annan idé är att skriva mer om Lydia. Jag ser Aftonrodnad vacker natt litegrann som en källa. Det är ett stort ämne med många frågor men att gripa tag i en av trådarna och gräva djupare, säger hon. Andrea Thür