En är dansare är kort och en är lång.
Det är utgångspunkten för dansföreställningen Same Same And Different, av och med Marie Wårell Öhman och Erika Pekula Pettersson. I måndags kunde föreställningen ses på Ebeneser i Luleå.
När publiken släpps in har dansarna redan börjat röra sig till suggestiv instrumentalmusik.
De grafiskt designade randiga dräkterna är effektfulla i all sin enkelhet. Takbelysningen är fullt påslagen som för att signalera att här är publiken lika viktig som dansarna, det känns lite ovant.
Med enkla medel som att kallt ropa ut siffror och måttenheter i megafon verkar de vilja synliggöra hur detta med fysiska olikheter inte har någon betydelse alls, samtidigt som det har väldigt stor betydelse.
Vi blir bemötta och bedömda olika beroende på hur vår kroppshydda råkar se ut.
Same Same and Different är gjord för att spelas för mellanstadiet. Under processen med att skapa dansföreställningen har det varit mycket samtal om hur detta med kroppslängd och kroppsmått formar ens personlighet.
De två dansarna har ju stött på olikheterna dagligen då de under en tid gick i samma klass på Dans och Cirkushögskolan i Stockholm. Och under arbetets gång har de även samtalat med skolelever i olika åldrar.
Att föreställningen är gjord för mellanstadiebarn är absolut ingen nackdel och jag gillar särskilt de humoristiska inslagen och energin i koreografin. Det enda som känns lite märkligt är en passage med Euskefeurats låt Det är hit man kommer när man kommer hem, jag menar att valet av låt känns lite malplacerat i en dansföreställning.
Till vårterminen turnerar föreställningen i Norrbotten och Stockholm och kommer att kunna ses mot slutet av februari på Kulturens Hus i Luleå.