Marie Hermanson har skrivit en av mina absoluta favoritböcker, Musselstranden . Denna roman har jag läst flera gånger och inte heller missat någon av hennes nya utgivningar. Mystiken, naturskildringarna, karaktärerna, hon gör mig aldrig besviken.
I Skymningslandet , ungefär som i hennes föregående bok Himmelsdalen , hamnar vi i en tillvaro avskiljd från det verkliga livet. Där på Glimmenäs herrgård huserar Florence, en äldre dam som fortfarande tror att året är 1943 och att hennes pappa diplomaten Ernst snart ska komma hem från sina politiska uppdrag. Vår huvudperson är Martina, timanställd hotellstäderska utan bostad. I sin mest uppgivna stund, deppandes på ett kafé, får hon syn på Tessan, en vän från gymnasietiden som säger sig jobba privat inom ”hemtjänsten”.
Martina blir medbjuden till Glimmenäs herrgård, och tant Florence som anser sig behöva en sekreterare anställer henne omedelbart. Flickornas arbetsuppgifter går ut på att upprätthålla Florence illusion. De klär sig i klänningar från fyrtiotalet och dukar upp middagar för gäster som sedan länge är döda. Ungefär som i "Grevinnan och betjänten". Florence somnar dock alltid innan middagen, och om kvällarna skålar de själva i årgångsvin ur den överfulla källaren.
Fler ungdomar ramlar så in i handlingen och Florence hittar sysselsättning till dem alla; husa, gårdskarl, assistent och sekreterare. På Glimmenäs behöver de inte befatta sig med den kravfyllda världen utanför, men naturligtvis tar girigheten snart över. Florence är gammal och hennes anställda vill trygga sin framtid på gården. Det är då allt börjar rasa.
Skymningslandet är inte bara en roman om en idyllisk plats där evig sommar tycks råda. Marie Hermanson ger också en bild av en vriden arbetsmarknad, den som ungdomarna i berättelsen flyr ifrån.
Förutom Martina, som måste vara kontaktbar dygnet runt för att inte missa chansen att rensa hotellgästers avföring ur tvättställ, möter vi också Andreas vars situation är än värre. Efter två högskoleutbildningar, dessvärre felaktiga val som inte ledde till arbete, drunknar han i studieskulder.
De jobb han sökt hos bland annat städföretag har inte heller lett till en enda intervju. Arbetsgivare vill inte ha överkvalificerad arbetskraft och som fullt fungerande arbetstagare hamnar man sist i kön. Att företagen hellre väljer dem de kan få bidrag för är väl ett välkänt faktum? Eller som Andreas uttrycker det; ”Har man valt fel så hjälper det inte att man pluggar och sköter sig och kämpar för man står på fel sida och allt man gör förvärrar situationen”
Skymningslandet är en bok jag varmt kan rekommendera, inte bara för spänningen utan också för att den väcker känslor. Man får bli sådär lite lagom arg.