Rysare och skräck för små barn handlar ofta om fladdrande gardiner eller tvätt på torklinor som förvandlat sig till spöken. Per Gustavsson känd bland annat för sina böcker om prinsessor och prinsar hittar i sin senaste bok Skuggsidan en ingång till spänning via huvudkaraktären Ragnars skapande.
Berättelsen börjar en morgon i Ragnars rum. Han fyller år och har fått en fin present, en penna. Ragnar beger sig ut för att rita.
Solen skiner, men allt eftersom dagen lider blir skuggorna längre och mörkare. Ljuset och de spratt skuggorna spelar blir Ragnars medaktör.
Till slut tar Ragnars egen skugga kommanot, trotsar rädslan och går in i det riktigt mörka och ovissa, ett hus. Boksidan har fått en svart ram som sluter sidan och markerar den lockande dörröppningen.
Där inne pågår märkliga saker. "Någon andas. Någon tisslar. Någon tasslar". Ragnar ritar och betvingar sin mörkerrädsla en lång stund inne i det magiska huset. "Tills han får hemlängtan".
Bilderna är utfallande, ibland hela uppslag, suggestiva, i perspektiv som förstärker det dramatiska.
Per Gustavsson är en säker tecknare. Bilderna inifrån det gåtfulla huset är detaljerade och tål att titta länge på. De surrealistiska konstruktionerna för tankarna till den australiensiska bilderboksskaparen Shaun Tans speciella bildvärld.
Tonen är genomgående i blått och mörknar till dess att Ragnars rum sluter berättelsen så att en hel dag tycks ha förflutit. Ragnar har då bearbetat rädslan för mörker och somnar gott.
Textsjoken är korta och väl placerade på boksidorna, men jag ser mycket väl t.ex. att Ragnar ritar bilar, hus och gungställningar, behöver inte få det repriserat i texten. När det två uttrycken ordar i munnen på varandra missar bilderboken sin unika tilltro till läsaren.
Mina föräldrar tog med oss barn på nattliga skidutflykter vid fullmåne. Per Gustavsson har skickligt gestaltat ljus och mörker med pennan som pålitlig ledsagare. Skuggsidan erbjuder en tur med många bottnar och tolkningsmöjligheter.