När 2 blev 3 är en litterär föräldrabok, en krönikesamling, en rad minnesanteckningar och reflektioner kring ett barns första arton månader i livet. Barnet är Tage, son till författarna Daniel Åberg och Johanna Ögren. Det är en personlig, närgången skildring av allt från "A (Akut kejsarsnitt) till Ö (Överlämning till dagispersonal)" - för att använda parets egna ord. Och det gör man gärna. Här finns många välskrivna betraktelser och insikter, återgivningar av inre och yttre konflikter kring föräldraskap.
Åberg och Ögren ställer - och besvarar - frågor som de flesta föräldrar i vardande lär kunna relatera till. Men också frågor som är relevanta främst för sammanlevande 35-åriga egenföretagare i kultur- och mediabranschen på Södermalm i Stockholm. Jag uppfattar det som en målgrupp vars största problem är att sålla bland oöverskådliga valmöjligheter: Köpa eller laga egen bebismat? Bo i centrala Stockholm eller Berlin? Föräldrakooperativ, privat eller offentlig förskola? Med vilken pedagogisk profil? Blå eller rosa, ärvt eller nyköpt? Visst är det stora och viktiga beslut för den enskilda familjen. Och visst reflekterar Ågren och Öberg, i viss mån, kring sin privilegierade ställning. Men jag erkänner att det finns stunder då jag blir mer än lovligt provocerad under läsningen, trots att jag önskar att jag var bättre på att anamma lev-och-låt-leva-inställningen som Johanna Ögren förespråkar i avsnittet "Du, kom igen när du är flerbarnsmorsa!".
En nog så illvillig slutsats vore att författarparet har skrivit en trevlig liten minnesbok för sin släkt och närmaste bekantskapskrets. Så långt vill jag inte gå, men jag skulle tro att När 2 blev 3 har allra mest att ge den läsare som identifierar sig starkt med Daniel och Johanna. Jag slopar efternamnen nu, därför att deras bok till syvende och sist utmärks av sin starka förtrolighet. Mest av allt liknar den en vardagsskimrande livsstilsblogg, öppenhjärtig till naivitetens gräns. Visst handlar den om föräldraskap, ideologi och relationer. Men starkast framträder bilden av två välfungerande vuxna individer, som enas kring projektet Barn och ror det i hamn utan större åthävor. Det är inte stoff för stor litteratur.