En analogi över öst och väst
BOKFörtrollerskan från FlorensSalman RushdieÖversättning:Hans BerggrenAlbert Bonniers Förlag
Svindlande, är det första ord som kommer till mig när jag läst ut Salman Rushdies 370-sidiga roman, Förtrollerskan från Florens. Berättarfest är det andra ordet. Och tillsammans beskriver de två orden känslan jag får av Rushdies trettonde bok på svenska sedan debuten med Midnattsbarnen 1983. Romanen är nämligen en svindlande berättarfest.
Vad den handlar om? Allt. Och lite till. Något som stundtals också är romanens problem.
Tiden är 1500-tal, när en märklig ung man, färdandes i en oxkärra, dyker upp i den indiska staden Sikri. Han vill träffa Akbar, stormoghul och kejsare av Indien, vars palatstad i staden rymmer både det ena och det andra för en hungrig yngling. Men främlingen, som säger sig vara utsänd av drottningen av England, bär på en hemlighet.
Hemligheten är en historia om en bedårande skönheten Qara Köz, Svarta Ögon, vars väsen trollbundit mången mansperson både i väst och öst. Hon, som av främlingen kallas "Akbars gammelfaster", sägs en gång ha varit prinsessa, och älskarinna för Florens mäktigaste män. Och trollkunnig.
Akbar, "Världens beskydd", förstår inte sambandet mellan den talträngda historieberättaren, som kallar sig Mogor dell Amore, och den så kallade prinsessan. Men kejsaren är nu ingen vanlig kejsare, utan en som, i alla fall vissa stunder , känner att den enda guden egentligen skulle vara, just, "meningsutbytet". Och därför, trots skepcis och moghulhovets misstankar, lyssnar den ambivalente Akbar på den rågblonde ynglingen med efternamnet Vespucci. Vad i romanen bygger på verkliget och vad är rena fantasier, är återkommande frågor när jag läser Rushdies roman.
Konstiga frågor kan tyckas, eftersom boken förklaras vara "en Tusen och en natt för vår tid". Frågorna triggas dock igång när namn som Machiavelli, Medici och Vlad Dracula, "Spetsaren" från Valackien, passerar revy.
Men frågorna till trots, låter jag mig följa med i berättelsen, eller sagan, om mänsklig dårskap och dito storslagenhet. Om kärlek men ännu mer om erotik. Och Rushdie får mig stundom att tänka på Torbjörn Säfve när han skildrar det kvinnliga könets latenta lust och förmågor.
Men när Rushdie är påväg ner i gubbsjukans dike, svänger han om och ironiserar över manlig självtillräcklighet kontra kvinnors slit.
Salman Rushdie måste haft väldigt roligt när han skrev Förtrollerskan från Florens. För de tre pojkarna från Florens, som mycket i romanen handlar om, är alla tre rätt olika personer. Medan en "ser staden som sin religion", blir en annan, bokens historieberättare, en världsresenär som byter lojalitet lika ofta som folk i gemen byter skjorta. De gäller att överleva och tidens som skildras är en tid då imperier och dynastier uppstår och faller. Och för att fly finns alltid havet, den tidens motorväg, att resa på.
Men oavsett plats, stad eller land är människorna ganska lika. Även moghulkejsare från Indien.
De drömmer, längtar, och gör både bra och dumma saker. Och om de inte får det de vill ha, kanske de dagdrömmer om det, som kärlek och vackra prinsessor, eller prinsar. Eller respekt.
Förtrollerskan från Florens kan läsas som en historisk analogi över relationen mellan väst och öst. Eller som ett brobygge i romanform för att "de två som aldrig mötas", ska göra det. Eller måste mötas, för annars...får vi den värld vi har!?
För undertecknad är Rushdies roman först och främst en satans bra brok. Och om man tänker på att hålla ett stadigt grepp om berättelsens reling, är det bara att åka med.
Så jobbar vi med nyheter