Elisabeth Englund har akvareller för ögonen
Elisabet Englund återvänder till Luleå för en separatutställning som öppnade i går på Konsthallen i Kulturens hus. Med sig i bagaget har hon vyer från bygdens landskap.
Foto:
- Det var ju i Norrbotten jag utvecklade mitt konstnärskap och jag tror att jag har en slags känslighet för bygdens formspråk. Jag kan inte sätta ord på det för det går liksom inte att ta på. Däremot kan jag jobba med det i mina bilder, säger Englund.
- Jag tror också att jag nästan fått ett starkare uttryck eftersom jag nu har distans till området. Jag känner att jag kan frammana bilderna tydligare på något sätt.
På bilderna skymtar landskapsscener som någon gång ristats in i minnet och därefter tagits fram i ateljén.
- Ofta har jag en bra stund på morgonen, precis i gränsen mellan sömn och vakenhet. Då kommer det många idéer. Sedan, när jag börjar arbeta, kan ju själva bilden sträva iväg åt sitt håll. När det gäller akvarell måste man samarbeta med färgen. Alltihop är en process som liksom livet självt innehåller en rörelse och utveckling. Och varje gång känns det som att man börjar om från början, inget blir någonsin som man gjort förut.
Det är ett disciplinerat arbete, menar Englund. Som professionell konstnär måste hon reservera tid för sitt arbete och uppfylla sina kontrakt. Just nu har hon haft en hektiskt period med både separatutställningen i Luleå att tänka på, och det stora offentliga verk utanför Nyköping hon arbetat med.
Det viktigaste är intrycket och därför har hon döpt sin utställning till För ögat.
- Det är en visuell utställning, inte en intellektuell. Jag värderar inte vilken slags konst man gör på något sätt, vare sig den är agitativ eller intelligent eller som här; visuell. Tanken är att man inte ska behöva en förklaring till verken, utan man ska se dem, läsa dem och känna. Kanske kan de också vara en öppning till betraktarens bildvärld.
Så jobbar vi med nyheter