Ett riktigt smörgåsbord av högklassiga dansstycken uppvisades i Piteå och Haparanda i helgen. Dans i Nord fyllde 15 år och det firades med en jubileumsföreställning. Det stora dragplåstret var det nyskapade verket Yxa av koreografen och legendaren Mats Ek, som även han jubilerar med att fylla 70 år i år.
Yxa inleds med att en ensam man står på scenen och hugger ved. Han ser sammanbiten ut. Vedträna flyger åt alla håll och slagen är träffsäkra. Med udda, ja nästan komiska rörelser dansar en kvinna i yllekjol och kofta in. Hon verkar känna sig osedd, de är som ett gammalt par där kontaktlösheten slagit rot.
Snart lyckas hon dock bryta mannens inåtvändhet och dansduetten drar igång och som ofta i Mats Eks koreografier finns det en humoristisk touch och en pigg känsla, en fin kontrast till den allvarliga och lite karga inramningen. Verket framförs till Tomaso Albinonis adagiomed Fläskkvartetten.
Yxa är specialskriven för dansarna Ana Laguna och Yvan Auzely som båda är runt de sextio, så det är fint att se är även äldre dansare har sin givna plats på scenen.
Ganska fantastiskt är att verket Yxa, som nyligen haft urpremiär i Stockholm, nu endast visats i Piteå och Haparanda för att sedan dra vidare till Paris. Det har även spelats in för SVT. Det har ryktats om att Mats Ek vill avsluta sin långa karriär i och med detta verk.
Före pausen och det ovan nämnda, har publiken fått sig ett riktigt smörgåsbord av både balett med tåspetsskor och nutida dans med kortare stycken ur olika dansverk.
Mest imponerande var koreografen Joseph Sturdys Exquisite Virtues med två manliga och en kvinnlig dansare på scenen (Tristan Robilliard, Soren du Hoffmann och Laura Lamy) i något slags relationsdrama. Mycket intimt och uttrycksfullt. Dansarna tycks ofta sammanlänkade och liksom modellerar varandras rörelser. Till detta är valet av Michael Nymans filmiska musik perfekt.
Nämnas bör även koreografen Pontus Lidbergs This Was Written On Water med specialskriven musik av Stefan Levin. Den är fjärilslätt och vacker att se på denna duett med Nadja Sellrup och Jens Rosén och ändå finns det ett djup, en berättelse.
Samma danspar dyker upp i den mera komiska Pointless Pastures av Mats Ek. Mannen klädd som fattig bonddräng i vadmalskläder och lustig luva och kvinnan lika enkelt gråklädd. Musiken av Benny Andersson låter svensk folkmusik med inslag av blues.
Till sist vill jag nämna dansstycket Giselle, med dansarna Nathalie Nordquist och Oscar Salomonsson, en uppvisning i klassisk balett med mycket tåspets och höga ben, tjusigt och fascinerande!