Alla som hört den 83-åriga egyptiska författaren Nawal El Saadawi torde slagits av energin och hennes uttalade okuvliga tro på folklig kamp för ett bättre samhälle och att en bättre värld verkligen är möjlig. Hennes romaner avspeglar dessa tankar, men tack och lov i något lugnare tempo, fast kanske därför också än djupare.
I Revolutionsskrivarna tar Saadawi oss till Tahirtorget i Kairo. Det är tidigt in på 2011 och på torget skanderar folkmassor “störta regimen”. Det är en brokig samling på torget som förment enats i kravet att en förhatlig regim måste bort, toppad av en farao-liknande president som sedan länge inte kunnat göra skillnad på sitt eller samhällets intressen.
Bland tälten på torget finns Fuada, orädd och stridbar journalist som tror på det ostympade ordens kraft. Men också Saadia, Fuadas hushållerska, som kallas “mörderskan” då hon i nödvärn dödat sig egen man. Dalia och Hanadi är Fuadas respektive Saadias döttrar, både födda i regimens fängelser. Trots olika social bakgrund har således Fuada och Saadia mycket gemensamt.
Shakir, Fuadas man, är också journalist och har även han fått uppleva fängelser och känna av regimens tortyrmetoder.
Men medan upproret pågår på torget smider kontrarevolutionen planer, som vid alla revolutioner.
Segrarna skriver historia, men eftersom historien aldrig tar slut kommer ständigt nya historieskrivare.
Revolutionsskrivarna är fint komponerad med anslag i nutid, för att sedan växelvis röra sig mellan olika tider för persongalleriets i botten rätt olyckliga karaktärer. Männen står inte högt hos den stridbara feministen Saadawi, inte sällan är de svekfulla eller styrs av en kroppsdel nedanför bältet. Trots att de kallar sig intellektuella eller rent av revolutionärer. Saadawi kan faktiskt bli lite stereotyp och bombastisk emellanåt.
Men, samtidigt skriver hon så vackert om kärleken. Ur kvinnornas perspektiv framför allt. Eller mer precis skriver hon om längtan efter kärlek.
Revolutionsskrivarna vittnar i stället om ett samhälle som formar människor till hyckleri ända in i sänghalmen. Å när Fuada får sparken från den stora tidningen får hon av chefredaktören veta att “hyckleri är något naturligt för pressen”. Fast inte i Sverige väl?
El Saadawi, som fick Stig Dagerman-priset 2012, använder i mångt och mycket sina romanfigurer för att slå mot det hon ogillar. Å en roman av henne kan därför växla mellan högt och lågt, mellan djupaste beröring till pamflettartat pennfäkteri. Likgiltig lämnar hon sällan läsaren.
Medan jag läst Revolutionsskrivarna har jag på nyheter sett och hört hur människor i Egypten fängslats eller dömts till döden. Det ser kanske därför ut som en händelse att Saadawis sjunde bok på svenska kommer ut just nu. Men i det gamla landet som är en “gåva från Nilen” rasar permanent stora eller små strider. Och i botten gäller de ofta samma sak: Frihet, jämlikhet och värdighet.
Författaren och läkaren Nawal El Saadawi är en produkt av Egyptens historia.