Det är både egenart och egen art som konstnären Linnea Henriksson visar i sin utställning hos Bodens konstgille. Egenart såtillvida att vi inte sett något liknande och då blir det följaktligen egen art, om vi lånar det engelska ordet för konst.
Hon säger själv att hon vill får lite skärpa i sitt måleri och uppnår det genom att använda både skalpell och torrnål. Hon målar i olja och ristar sedan oljefärgen med de båda verktygen. Det blir effektfullt och där finns redan färgsäkerheten sedan tidighare.
Han har också växlat in på ett annat, för henne nytt spår. Hon ger plats för människor i målningarna och nu får vi se både sambo och sonen, men de finns bakom textilier som formats av skalpellen och torrnålen.
– Det där är Mamma Anderssons gardiner. Jag har lånat dem från en av hennes målningar, säger hon om verket som föreställer sambon Petter.
För att återgå till begreppet egenart så blir det påtagligt i sju verk där hon frångått de kvadratiska, rektangulära och runda formerna. Här är det sju ytterst oregelbundna bildformer och de ger alla på håll intryck av skivor av trädstammar. När de betraktas på närmare håll försvinner trädstamsintrycket, för här finns minsann inga årsringar. Här går det linjer från centrum ut i periferi, men inte regelbundet. Det är både långa men också mycket korta parallella linjer som ger ett tredimensionellt djup. Här kan vi verkligen tala om egen art, alltså egenartad konst.
Det är vi å andra sidan lite bortskämda med, för Linnea Henriksson har alltid gått sin egen väg inom konsten. Det kunde vi se redan 2008 när hon som ateljéstipendiat ställde ut i Luleå konsthall, i det då nya Kulturens hus. Fats nu är vägen ny, men lika spännande.
Linnea Henriksson gick Sunderby konstskola 2003-2006 och var specialelev på Nordiska konstskolan i Karleby, Finland, 2014-15. Hon har sju separatutställningar bakom sig innan den som nu hänger i Enter galleria i Boden.