Ibland kan det vara svårt att se skogen för träden eller vice versa. Och ibland kan värdet av den egna verksamheten formuleras bäst av andra. För kulturellt verksamma behövs därför hjälp på traven – från någon eller några med myndigare stämmor.
Jag har tidigare nämnt Bengt Göransson, socialdemokratisk kultur- och utbildningsminister 1982–1991. Han stod upp för kulturens värde och gör det fortfarande. Han skulle aldrig säga att "kulturarbetarna måste veta vad som förväntas av dem". De orden tillskriver vi Stockholms kulturborgarråd, Madeleine Sjöstedt (FP).
Listan av män och kvinnor som kan nyttja position och ställning för att ge kulturen stöd och kraft är sannerligen inte lång. Inte ens vår kulturminister verkar vilja vara med på den.
Därför var det som en skänk från ovan att lyssna till när Daniel Sachs sommarpratade. Han är vd för investeringsbolaget Proventus som finansierar medelstora europeiska företag; Metro, Preem, Thomas Cook med flera. Han har också flera kulturella engagemang, till exempel som styrelseordförande för Dramaten.
Det här sa han: ”Jag önskar att flera i näringslivet engagerar sig i kulturen. Det finns så mycket att lära. I en tid när kulturen ofta nämns som utsmyckning eller som ett instrument för hälsa, entreprenörsskap och turism är det värt att påminna om att den fria kulturens värde är att den är just fri. Jag vet att kulturen har kraft att förändra ett samhälle i grunden. Men kulturen är inget medel för andra mål. Kulturen är mål i sig. Och ett bärande fundament i ett öppet och nyfiket samhälle. Som konstnären Lars Nilsson har sagt: Konsten får inte bli för nyttig. Konsten måste få vara konstig.”
Wow liksom, pang boom!
Där var orden som jag sökt och längtat efter att få höra. Självfallet tog jag fram pennan och skrev av det Daniel Sachs sa. Kanske tangerade jag citaträtten, som anger att återutgivning av citat endast får ske i begränsad omfattning. Om så har jag en stark känsla av att Daniel Sachs bjuder oss på sina ord.