"Alla revolutioner föds i det ögonblick då en offentlig orättvisa blir till insikt i någon mänsklig själ." Så uttryckte sig en gång det österrikiska universalgeniet Egon Friedell. Han var filosof, historiker, journalist, skådespelare, kabaréartist och teaterkritiker. Lägg därtill en bråkig fritänkare.
Den svenska debattören Lotta Gröning, med förflutet på denna tidning, är en bråkig fritänkare som kanske fött en revolutionsunge när hon gett uppmärksamhet åt den offentliga orättvisan i Norrbotten, att det stora statliga företaget Vattenfall som sugit miljarder ur den lilla kommunen Jokkmokk, tänker dra iväg med 40 jobb från kommunen till något fjärran land med underbetald arbetskraft.
Hennes krönika har nått uppmärksamhet utanför Norrland, till och med utanför Sverige. Brittiska medier ser efter sitt eget Brexit ett möjligt Nexit i det där landet i Skandinavien där man aldrig brukar bråka.
Men vilket Nexit, ett Norrlands uttåg eller bara ett Norrbottens läns uttåg ur monarkin Sverige? Får vi tro de storregionskrämda norrbottniska bypolitikerna blir det möjligen Norrbotten och kanske inte ens det, bara sjukvårdspartiets folkomröstning och sedan blir allt kvar vid det gamla.
Nu är det ju inget nytt detta med att Norrland ska ta vara på sina egna tillgångar, inte släppa iväg vinsterna för råvaruexploateringen till bourgeoisien i Stockholm, till kapitalisters palats på fastland och i skärgård. Under åren har kravet på Norrlands andel av råvaruvinsterna puffat upp som röken ur vinterskorstenen, men sedan skingrats i den allmänna högervinden.
Stockholm är egentligen som ett museum över utsugningen av Norrland. Thielska palatset och dess konstsamlingar, bekostat av pengar från gruvexploateringen i de norrbottniska malmfälten. Malmvinsterna räckte också till ett hyggligt sommarhus i skärgården åt bankiren.
Sedan skogen, symboliserat av Hallwylska palatset på Hamngatan. De som byggt detta palats är inte Walther och Wilhelmina von Hallwyl, nej det var i realiteten skogsarbetarna och bruksarbetarna när skogen rovhöggs i Hälsingland.
Kanske kan Lotta Gröning befria Norrland från förtryckarna. Då är det sedan inte för mycket begärt att Thielska palatset flyttas till den nya staden Kiruna, med konstsamling och allt. Då blir det ett länskonstmuseum som heter duga. Och så måste naturligtvis Ljusne få Hallwylska palatset.
I utbyte kan Stockholm få gråberg från Norrbottens gruvor, precis som konstnären Jenny Nordmark gav uttryck för i sin konstinstallation i Kungliga konstakademien för snart ett år sedan. Hälsingland kan väl skicka några billass med bark och sågspån och hälla ut vid riksdagshusets entré som uttryck för att de nått en insikt om den offentliga orättvisan.