Edwall - En passionerad stradivarius

Vad gör du när du inte jobbar? Då jobbar jag med något annat, svarade Allan Edwall i en intervju. Och så var det. Han hade ett maniskt arbetstempo och var mer produktiv än någon annan skådespelare i landet. Nio gånger slutade han på Dramaten. Dessemellan eller samtidigt spelade han in film, var med i radioteatern, tv-teatern, var konstnärlig ledare för Scala, startade Teater Brunnsgatan fyra, skrev böcker, var regissör, sångare och kompositör. Därtill var han engagerad vänsterpartist och hedersdoktor.
Ingen dålig meritförteckning, särskilt om man betänker alla de lovord han inhöstat för sina prestationer genom åren. För Allan Edwall fick både kritiker och publiken på fall. Han blev folkkär, men han gillade aldrig att vara allmänt villebråd. Han hade stark integritet och blev irriterad när människor inte skilde på Allan Edwall och de rolltolkningar han gjorde.
Nu tar Johan Erlandsson sig an Edwall liv i Då kan man lika gärna kittla varandra. Ett liv som är liktydigt med svensk teaterhistoria.
Hans privatliv lämnar han däremot i stort sett därhän. Man får veta att han var gift två gånger, hade fyra barn och hade många andra kvinnor. En intervjuperson kommenterar det med att "ska du skriva om alla hans kvinnor blir du aldrig klar". Så Erlandsson fokuserar på Edwalls yrkesliv.

Han föddes i en liten bruksort i Jämtland 1924 och kom från ett tryggt och kärleksfullt hem. Hans pappa var kommunist och fackföreningskämpe. Som tonåring flyttade Edwall till Stockholm och tog värvning i flottan, där han stannade i fem år. Sen började han sin teaterbana med privat teaterskola och därefter Scenskolan. Redan då var det fullt upp med lektioner, repetitioner och föreställning på kvällen. För på den tiden användes eleverna som statister eller i mindre roller för att få scenvana och lära av proffsen.
Erlandsson har själv aldrig träffat Edwall, som dog 1997, men låter ett 80-tal personer som kände honom från olika sammanhang komma till tals. Det är skådespelare, regissörer, vänner och familj - Björn Gustafson, Gösta Ekman, Sven Wollter, Philip Zandén, Lena Endre, Marie Richardsson, Thommy Berggren, Jan Troell med flera. Även Ingmar Bergman uttalade sig i en intervju gjord av Marie Nyreröd för bokens räkning innan han dog. Han sa då bland annat att "det var smaskens att jobba med Allan. Han hörde till de där verkliga Stradivarius- violinerna."

Fram tonar en bild av Edwall som en passionerad skådespelare vars största kärlek var teatern. En idealist som ville göra angelägen teater och aldrig sålde sig till reklamen även om han fick feta erbjudanden. Han beskrivs som en rastlös person, snäll, varm, med stort rättvisepatos. Men också en man med ett häftigt humör som inte drog sig för konflikter. Han drack mycket, men arbetet skötte han alltid.
I Då kan man lika gärna kittla varandra går Erlandsson grundligt igenom Edwalls olika roller inom teater och film men boken sträcker sig också över hans andra verksamhetsfält och ger en bred framställning av en av svensk teaters allra största skådespelare.

Edwall - En passionerad stradivarius

BOKJohan Erlandsson:Då kan man lika gärna kittla varandraEn bok om Allan EdwallAtlas förlag