Drömmen om kärnfamiljen
BOK Vart tog den söta lilla flickan vägen Åsa LantzBonniers
Foto:
Jo, jag vet svaret. Lantz har tidigare skrivit ett par fina romaner och jag ville förnya bekantskapen. De var språkligt starka och förtätade psykologiska studier av en flicka som gick sönder och en mor som fick veta att hennes barn hade begått ett mord. Sedan dess har Lantz gjort annat och jag var nyfiken på hennes återkomst. Och då åkte jag på den här bumlingen.
Titelns lilla flicka är nu en vuxen kinesiska, klär sig mer smakfullt än någon annan, lagar superb mat, är hyperbegåvad, ett konstnärligt geni, specialist på kampsport och snabbtänkt som attan. Männen faller som käglor runt denna Yi Young, en hoppar till och med ut genom ett fönster och slår ihjäl sig. Sådana hjältinnor hör kanske till genren. Men hon förblir en sagoprinsessa för mig.
Vi börjar i tre olika hörn. Yi Young och en svensk producent har gjort en dokumentär om hennes liv och första delen blir en braksuccé när den visas i teve. Regissören Viggo Sjöström misslyckas med en uppsättning på stadsteatern och flyr till sin sommarö. Och Carin Kraft är på väg att bli integrationsminister när Anders, hennes man, meddelar att han älskar en ny kvinna.
På Yis film är hon könsstympad, sönderskuren och illa hopsydd i underlivet. Av filmen framgår det också att hon är en av de kinesiska ungdomar som ensamma kom till Sverige på 90-talet och sedan spårlöst försvann. Ämnet är känsligt och en rad onda krafter försöker på olika sätt stoppa de delar av filmen som är aviserade.
Skurkarna är på olika sätt knutna till den kinesiska ambassaden och har fått feta kontrakt i Kina. De kineser som medverkar är våldsamma och fullständigt hänsynslösa och den kinesiska ambassaden framställs som en kriminell depå. Det är som om Lantz vill varna för det som förr kallades gula faran.
Så börjar de där hörnen glida ihop. Yi går under jorden och Carin Kraft vill att Viggo ska finna henne. Anders visar sig vara kär i Yi. Viggo tar hand om Erik, producentens son (han som hoppade). Men sedan glider hörnen i sär igen eller kopplas ihop på andra sätt. Framför allt fyller Lantz hela tiden på med nytt material och breddar.
Å andra sidan skriver hon nära sina figurer, på ett smidigt och säkert språk. Det är svårt att spegla i citat men fungerar väl. Då och då slår hon in mejl i texten och den stilen, en vårdad mejlsvenska, ligger egentligen nära romanens grundspråk.
Svenska entreprenörer som driver ett globalt klädföretag är inblandade. Invandrarverkets roll växer. Viggo får kärleksproblem. Lantz fyller hela tiden på med nytt stoff, hon breddar och vidgar och allt fler personer passerar genom berättelsens vändkors. Förbluffande många får ett ansikte, också perifera figurer blir människor. Men texten sväller.
Mycket handlar om längtan efter barn och vad folk är beredda att göra för att få bilda en kärnfamilj. Boken innehåller ett par fasansfulla våldsscener, svår tortyr, incest, våldtäkter, mord, ett par oväntade skurkar i slutet och texten svänger ständigt och tar nya vägar.
Och trots att romanen har sina förtjänster är det ändå svårt att sitta inlåst mellan pärmar så länge. Man läser till slut mest för att komma ut.
Så jobbar vi med nyheter