Det bĂ€sta med Arne MĂŒllers essĂ€- och reportagebok Norrlandsparadoxen, Ă€r att den Ă€r sĂ„ samtida. NĂ€stan dagligen förekommer artiklar i norrbottniska dagstidningar om gruvor och gruvbranschen ur olika aspekter. Eller artiklar om vindkraftens lĂ€ge som energikĂ€lla för framtiden, för och emot.
Efter att ha lĂ€st MĂŒllers resonerande odyssĂ© genom norrlĂ€ndska gruv- och vindkraftsorter har jag nĂ„got att luta mig mot för att lĂ€ttare hĂ€nga med i de mĂ„nga turerna runt frĂ„gorna. Inte minst runt frĂ„gan som var bokens syfte: Hur blir det med jobben?
NÄgot enkelt svar finns förstÄs inte, om nu nÄgon trodde det.
Intressant Ă€r dock att konstatera att huvudvinnare vid gruvetableringar inte sjĂ€lvklart Ă€r orten dĂ€r gruvan ligger, utan ofta dĂ€r de olika kringverksamheterna finns, dĂ€r huvudkontor ligger eller pengatransaktioner sker. Som i Northland Resources fall (innan fallet) med huvudkontor i LuleĂ„, liksom LKAB. LuleĂ„ har cirka 500 âgruvarbetareâ, enligt MĂŒller. Det hade jag ingen aning om, för att travestera Olof Palme.
Detsamma gĂ€ller för vindkraftsindustrin, exemplifierat genom projektet Markbygden och planerna pĂ„ Europas största vindkraftspark pĂ„ 1â101 snurror. MĂŒller och fotografen Segerstedt reser till Koler i utkanten av PiteĂ„ kommun, en avfolkad by med nĂ„gra fasta invĂ„nare, men utsedd till Ă rets By 2014.
MÀnniskorna i byn med omnejd var i början försiktigt positiva till det vÀldiga projektet, hela 70 miljarder skulle investeras och byarna kanske leva upp genom affÀrer och arbetstillfÀllen. 2015 har missmodet slagit rot i Koler och projektet Àr lagt i vilande lÀge, huvudorsak tros vara lÄga elpriser som kullkastar prognoserna.
I dagslĂ€get Ă€r det tyst bland de dubbla baracklĂ€ngorna som ett danskt företag satt upp för arbetskraften, dĂ€r mĂ„nga kommer frĂ„n Portugal. Jobben pĂ„ orten dĂ„? âDe lĂ„gt hĂ€ngande frukterna gĂ€ller för de lokala företagenâ, sĂ€ger en röst pĂ„ orten, som dock Ă€nnu inte gett upp.
Som grĂ€vande journalist drivs Arne MĂŒller att belysa vad som sades runt investeringar och prognoser, och hur sedan blev â i verkligheten. Vem vann/vinner? Och fanns/finns det Ă€ven förlorare i bakĂ€nden av de miljardstora investeringarna i ett Norrland vars kommuner med fĂ„ undantag nĂ€stan stĂ„r pĂ„ knĂ€ inför tal och löften om arbetstillfĂ€llen?
"Det primÀra för oss att stoppa utflyttning", sade Stefan Andersson, avgÄende kommunalrÄd i Jokkmokk, apropÄ den infekterade frÄgan om gruva i Kallak.
Författare MĂŒller Ă€r ambivalent och lĂ„ngtifrĂ„n svart-vit kring det han hör och ser, det gĂ€ller oavsett han besöker Pajala, Kiruna, Jokkmokk, Arjeplog, Storuman eller Strömsund. Och det finns alltid ett kort respektive lĂ„ngt perspektiv som mĂ„ste beaktas.
Men det Ă€r diskrepansen mellan ord och verklighet som stör MĂŒller, och jag förstĂ„r honom. Företagen, mĂ„nga utlandsĂ€gda, mĂ„lar upp fantasifulla visioner och slĂ„r blĂ„ dunster i folk och lokala politiker, menar MĂŒller som i stĂ€llet visar pĂ„ en utveckling dĂ€r företagen genom stĂ€ndigt högre produktivitet per anstĂ€lld, och dito automatisering, dĂ€rmed i slutĂ€nden inte ger sĂ„ mĂ„nga arbetstillfĂ€llen pĂ„ orten som utlovas.
I botten handlar Norrlandsparadoxen egentligen om ett Sverige som var, och ett Sverige som vi inte vet hur det blir, fast vi kanske tycker oss skönja riktningen. EnergifrÄgor Àr centrala och rymmer sÄ mycket, men allt stavas politik.
Undertiteln i boken Ă€r En utvecklingsdröm med problem. De kanske lĂ„ter negativt, men jag hoppas det inte skrĂ€mmer folk att ta del av Arne MĂŒllers viktiga alster, som dock tjĂ€nat pĂ„ att kapa hĂ„rdare i den rikliga sifferfloran.