Åren går och vi med den, brukar det heta. Och med det konstaterat även minnets skärpa kring svunna händelser, som till exempel att det i Norrbottens norra kustland sommaren 1987 jagades u-båtar bland mjärden och fisknät. Undervattensfarkoster som påstods vara från den stora grannen i öster, vilket fick stugfolk och boende i trakten både att oroas och roas.
Vad hände då egentligen?
Ja, det blir mer och mer skrivet i stjärnorna, men Tommy Eriksson, boende i Luleå, försöker i romanen Trojanerna återge händelser och skildra stämningar från tiden.
Eriksson hade tänkt skriva ett reportage, men övergav tanken då svaren på frågorna om Vad, Hur och Varför mer och mer tagit skrönans form.
Trojanerna är alltså en roman och i centrum finns Lennart som befinner sig med sin Elisabeth i stugan de tillbringat tjugotvå somrar tillsammans i. Han jobbar till vardags som konsult åt försäkringsbolag. Hon, som lärt Lennart förstå skillnaden mellan höra och lyssna, har frilansat som skrivande journalist för flera tidningar. De två känner miljön som hand i handske. Och i synnerhet Lennart som tillsammans med kompisen Håkan tillbringat många timmar bland öar, kobbar och nätsköt.
Men under en vanlig tur med Håkan i den vackra kustskärgården, där man sägs taaala låångsaamt, säger Lennart: "Nå’t är på väg genom den gamla farleden".
Det blir ett tyst startskott för jakten på sanningen om vad som pågår därute, därborta där det med tiden allt oftare hörs helikoptrar och även skott av något slag. Militär och myndighet stänger därefter telefonerna och påbjuder tystnad. Den frihetsälskande Tommy, förlåt Lennart, får dock nog efter ett tag. Han vägrar så att säga sitta still i båten.
Tommy Eriksson har en driven och roande prosa. Trojanerna är lätt läsning utan att vara banal. Och miljöskildringen vittnar om gedigen kunskap, inte minst kring maritimt liv.
Men jag hade gärna läst mer om personerna, karaktärerna, även om det bara är en kortroman på inte fullt 100 sidor. Men vad hände till exempel Elisabeth, som blir en sorts staffage-figur efter bara några sidor?
Och vad som är tanken med romanens andra kapitel, Insikt, förstår jag egentligen inte. Förutom att uttrycka Kapten Haddokska tirader över dåtida svensk försvarspolitik och gödsla schblonbilden av Ryssland.
Det är lite synd, då orsaken till romanens tillkomst visat upp en författare som lovar mer.